Katekes 23
040616
Ps 46
Gud är med oss
Vesper fredag i vecka 1
1.
Detta är den första av sex hymner till Sion i
Psaltaren (Ps 48; 76; 84; 87; 122). Ps 46 är liksom
de andra en hyllning till den heliga staden Jerusalem, “Guds
stad, som den Högste har helgat till sin boning”
(vers 5), men uttrycker framför allt ett grundmurat
förtroende för Gud, som “ör vår
tillfykt och vår styrka, en hjälp i nöden,
som aldrig svikit” (vers 2; jfr vers 8 & 12).
Psalmen påminner om fasansfulla olyckor för att
med större styrka beskriva Guds segerrika ingripande,
som ger fulsltändig trygghet. Gud är närvarande
i Jerusalem, och därför kan staden ”aldrig
falla, den får hjälp av Gud” (vers 6).
Tanken går till profeten Sefanja, som profeterade
för Jerusalem: “Jubla, dotter Sion, ropa ut din
glädje, Israel! Gläd dig, dotter Jerusalem, fröjda
dig av hela ditt hjärta! ... Herre, din Gud, bor hos
dig, hjälten och räddaren. Han jublar av glädje
över dig i sin översvallande kärlek. Högt
skall de fröjda sig över dig, de som sörjer,
fjärran från tempelfesterna” (Sef 3:14,17-18).
2. Ps 46 är indelad i två stora delar av ett
slags antifon, som ekar i verserna 8 och 12: “Herren
Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg”.
Titeln ”Herren Sebaot”, ”Herren över
härskarorna,” är typisk för den judiska
gudstjänsten i templet i Sion. Trots att den låter
så krigisk är den knuten till förbundsarken
och syftar på att Gud är herre över hela
världsalltet och över historien.
Därför är denna titel en källa till
förtröstan, för hela världen och allt
som händer den befinner sig under Herrens höga
styre. Herren är alltså “med oss”,
som antifonen säger, med en underförstådd
anspelning på Emmanuel, “Gud-med-oss”
(jfr Jes 7:14; Matt 1:23).
3. Den första delen av hymnen (Ps 46:2-7) kretsar kring
vattnet, som får en dubbel symbolisk innebörd.
Å ena sidan är de stormiga vattnen på bibelsn
språk en symbol för förstörelse, kaos
och det onda. De gör att varats och världsalltets
strukturer darrar när bergen skakas av ett slags förstörelsebringande
översvämning (vers 3-4). Å andra sidan släcker
Sions vatten törsten i en stad på torra bergskullar,
som får liv av “en flods strömmar”
(vers 5). Psalmens författare anspelar på Jerusalems
källor, som Siloes källa (jfr Jes 8: 6-7) och
ser i dem en symbol för livet som blomstrar i den heliga
staden, för dess andliga fruktsamhet och dess förmåga
att återföda.
Därför
finner den troende frid och lugn i Sion genom gemenskapen
med Gud, trots historiens olyckor som gör att folken
darrar och skakar världens riken (jfr Ps 46:7.
4. Den andra delen av psalmen (vers 9-11) skisserar en förvandlad
värld. Herren själv griper in med kraft från
sin tron i Sion mot krigen och skipar den fred som alla
längtar efter. När man läser vers 10 av denna
hymn, ”han gör slut på krigen över
hela jorden, han bryter bågen och bräcker spjutet,
sköldarna bränner han upp i eld”, går
tanken spontant till Jesaja.
Också denne profet har ju sjungit om hur kapprustningen
skall få en ände, och om hur krigets vapen skall
förvandlas till redskap för folkens utveckling:
“De skall smida om sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte
lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för
krig” (Jes 2:4).
5. Den kristna traditionen har använt denna psalm som
en hymn till Kristus, “vår fred” (jfr
Ef 2:14) som befriar oss från det onda genom sin död
och uppståndelse. Ambrosius gör en suggestiv
kristologisk tolkning av den sjätte versen av Ps 46,
som säger att staden ”får hjälp av
Gud när morgonen gryr”. Denne kände kyrkofader
ser det som en profetisk anspelning på uppståndelsen.
“Uppståndelsen
i gryningen ger oss hjälp från himlen genom att
driva bort natten och låta dagen återvända,
som Skriften säger: ‘Vakna, du som sover, stå
upp från de döda, och Kristus skall lysa över
dig’ (Ef 5:14). Lägg märke till den mystiska
innebörden! På aftonen fullbordades Kristi lidande,
i gryningen uppståndelsen. I världens afton dödas
han, när ljuset dör, för denna värld
vilade i mörkret och skulle ha sjunkit ned i än
mörkare skuggor om inte Kristus hade kommit till oss
från himlen, han som är evighetens ljus, för
att återföra oskulden till mänskligheten.
Herren Jesus har lidit, och med sitt blod har han efterskänkt
våra synder. Ett rent samvete skiner fram, och en
andlig nåds dagsljus strålar” (SAEMO VIII,
Milano-Roma 1980, 213).
Har
du synpunkter? Kontakta oss!
Hör
på gårdagens svenska program (ej lördag
och måndag)
Hör
på våra bästa intervjuer
Äldre
nyheter
Se
påven i direktsändning på Vatikanens hemsida
