Katekes 25
040721
Ps 119:XIV (105-112)
Löfte att lyda Guds bud
Första vespern söndag i vecka 2

1. Här möter vi den fjortonde av de tjugotvå strofer som utgör Ps 119, som är en storlsagen hymn till Guds lag som ett uttryck för hans vilja. Antalet strofer motsvarar bokstäverna i det hebreiska alfabetet och pekar så på fullhet. Var och en består av åtta verser och ord som börjar med motsvarande bokstav i alfabetet.

I det här fallet är det den hebreiska bokstaven nun som inleder de första orden av dessa verser. Denna strof får sitt ljus av en strålande bild i första versen: ”Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig” (vers 105). Människan vandrar längs livets ofta dunkla stig, men plötsligt skärs skuggan i tu av strålglansen hos Guds ord.

också Ps 19 liknar Guds lag vid solen: “Herrens befallningar är klara, de gör blicken ljus” (Ps 18:9). Ordspråksboken hävdar att “budet är en lampa och undervisningen ett ljus” (6:23). Kristus beskriver sig själv som den slutgiltiga uppenbarelsen med samma bild: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus” (Joh 8:12).

2. Därefter fortsätter psalmens författare sin bön genom att berätta om lidanden och faror i sitt liv, som behöver ljus och stöd: “Svårt har jag plågats, skänk mig liv, Herre, som du har sagt... Mitt liv är i ständig fara, men jag glömmer inte din lag” (Ps 119:107,109).

Genom hela strofen går en mörk tråd: “De gudlösa gillrar fällor för mig” (vers 110), bekänner den bedjande och använder en bild från jaktens värld som är välkänd i Psaltaren. Den troende vet att han vandrar längs världens stigar mitt bland faror, mödor och förföljelser. Han vet att prövningen alltid ligger i bakhåll. Den kristne i sin sida vet att han varje dag måste bära korset uppför backen till sitt Golgata (jfr Luk 9:23).

3. Ändå bevarar den rättfärdige sin trohet: “Jag har svurit och håller min ed att följa dina rättfärdiga lagar... Jag glömmer aldrig din lag... Jag villas inte bort från dina befallningar” (Ps 199:106,109,110). Samvetets frid är den troendes styrka. Han får frid genom att ståndaktigt lyda Guds bud.
Därför är den avslutande deklarationen helt konsekvent: “Dina lagbud är min egendom för alltid, de är mitt hjärtas glädje” (vers 111). Detta är det dyrbaraste av allt, ett arv och en belöning, som psalmens författare bevarar med vaksam omsorg och glödande kärlek: Herrens undervisning och bud. Han vill vara helt trogen mot sin Guds vilja. Längs denna väg skall han finna själens frid och lyckas ta sig igenom prövningarnas mörka snår för att nå fram till den sanna glädjen.

4. Augustinus inleder sin kommentar till Ps 119 med att utveckla tanken på den glädje som kommer av att följa Herrens lag:

“Redan från början är denna psalm en inbjudan till lyckan, som vi ju vet att varje människa kan hoppas på. Kan det finnas eller ha funnits någon som inte vill vara lycklig? Men behöver man då bjuda in till ett mål som människans hjärta strävar efter av sig självt?... Kanske är det så att vi alla längtar efter saligheten men de flesta är okunniga om hur man når den. Det är just vad han säger som börjar med orden: ’Lycklig den vars liv är fläckfritt, den som följer Herrens lag’ (Ps 119:1).

Han tycks vilja säga: Jag vet vad du vill, jag vet att du går omkring och söker lyckan. Om du vill vara lycklig skall du vara fläckfri. Alla söker lyckan men få bryr sig om vad man måste göra för att nå det som alla strävar efter. Och var skall man vara fläckfri om inte på vägen, den väg som är Herrens lag? Lyckliga är därför de som är fläckfria på vägen, de som vandrar i Herrens lag! Denna uppmaning är inte överflödig, vår ande behöver den.”

Denna slutsats från den store biskopen i Hippo gör vi till vår. Den påminner om hur aktuellt löftet är om lycka för dem som försöker följa Guds vilja troget.

 

Har du synpunkter? Kontakta oss!

Hör på gårdagens svenska program (ej lördag och måndag)

Hör på våra bästa intervjuer

Äldre nyheter

Se påven i direktsändning på Vatikanens hemsida