Katekes 28
040818
Ps 110:1-5,7
Messias, konung och präst
Vesper söndag i vecka 2

1. Enligt en urgammal tradition utgör Ps 110 den viktigaste delen av söndagens vesper. Den används i alla tidegärdens fyra veckor. Den är kort, och görs än kortare av att den kristna liturgin utelämnar förbannelsen i vers 6, men är ändå svår att tolka. Det ser ut som en kungapsalm knuten till Davids dynasti, och syftar antagligen på härskarens tronbestigning. Men både den judiska och den kristna traditionen har identifierat den vigde kungen med den smorde, Messias, Kristus.

I detta ljus blir psalmen en strålande sång för den kristna liturgin på högtidsdagen då man firar minnet av Herrens påsk.

2. Ps 110 består av två delar, som var och en innehåller ett uttalande från Gud. Det första (vers 1-3) riktas till härskaren den dag han stiger upp på tronen på Guds högra sida, alltså bredvid förbundsarken i templet i Jerusalem. Det hörde också till kröningsprotokollet att man påminde om att kungen har ”fötts” av Gud. Det var en symbol för att han får makt och skydd av Gud, eftersom han intar hans plats när det gäller att försvara rättvisan (vers 3).
I den kristna tolkningen blir denna ”födelse” verklig och presenterar Jesus Kristus som Guds son på riktigt. Så gick det också med det kristna användandet av en annan känd kung- och messiaspsalm, den andra i Psaltaren, där man läser att Gud säger: ”Du är min son, jag har fött dig idag” (Ps 2:7).

3. Det andra gudomliga uttalandet i Ps 110 säger i stället att kungen är en präst (vers 4). Forntidens kungar hade också funktioner i gudstjänsten, inte i den levitiska prästtraditionen utan enligt förbindelsen med Melkisedek, som var kung och präst i Salem, det förisraelitiska Jerusalem (jfr 1 Mos 14: 17-20).
I det kristna perspektivet blev Messias förebild för den fulländade och högsta prästvärdigheten. Hebréerbrevets mittparti förhärligar denna prästvärdighet “som Melkisedek” (5:10) och ser dess fullhet i Kristi person.

4. Det första gudaordet används flera gånger i Nya testamentet för att fira Jesus som Messias (Mt 22:44; 26:64; Apg 2:34-35; 1 Kor 15:25-27; Heb 1:13). Inför översteprästen och de äldste anspelar Kristus själv på denna psalm när han säger att han snart skall “sitta på Maktens högra sida”, precis som Ps 100:1 säger (Mk 14:62; jfr 12:36-37).

Vi kommer att återvända till denna psalm under vår vandring genom tidegärden. Här skall vi nöja oss med att avsluta vår korta presentation av denna messiashymn med att förklara hur den kan få syfta på Kristus.

5. Det gör vi med hjälp av en sammanfattning i Augustinus kommentar till Ps 110, som han gjorde under fastan år 412. Han beskriver psalmen som en verklig profetia om Guds löften till Kristus:

”Det var nödvändigt att lära känna Guds ende son, som skulle komma till människorna, ta på sig människan och bli människa genom den natur han tog på sig. Han skulle dö, uppståt, stiga upp till himlen, sätta sig på Faderns högra sida och uppfylla vad han lovat bland hednafolken... Det var nödvändigt att förkunna att allt detta skulle ske, för att det inte skulle bli skrämmande om det hände helt överraskande, och för att det tvärtom skulle tas emot i tro och väntan. Denna psalm hör till dessa löften, eftersom det är så uppenbart att den är en profetia om vår Herre och räddare Jesus Kristus, att vi inte kan tvivla på att den förkunnar Kristus”.

6. Vi ber fadern till Jesus Kristus, han som ensam är en fulländad kung och präst för evigt, att göra oss till ett folk av präster och profeter för fred och kärlek, ett folk som lovsjunger Kristus, konungen och prästen som offrade sig för att försona hela mänskligheten i sig själv och i en enda kropp och så skapa den nya människan (jfr Ef 2:15-16).

Har du synpunkter? Kontakta oss!

Hör på gårdagens svenska program (ej lördag och måndag)

Hör på våra bästa intervjuer

Äldre nyheter

Se påven i direktsändning på Vatikanens hemsida