Katekes 32
040929
Ps 45:2-10
Bröllopssång för konungen
Vesper måndag i vecka 2
1. “Jag sjunger en sång till kungens ära”:
dessa ord inleder Ps 45 och förklarar för läsaren
vad det här är för hymn. Den hovskrivare
som har komponerat den avslöjar genast att det är
en sång för att hylla den judiske kungen. Längre
fram visar det sig renatav att det är en bröllopssång.
Forskarna
har lagt märke till en del detaljer som gör att
man kan förankra psalmens historiska bakgrund, som
bandet till drottningen över den fenikiska staden Tyros
(vers 13) – men utan att lyckas identiera vilket kungapar
det handlar om. Det viktiga är att det rör sig
om en judisk kung, för det har gjort att den judiska
traditionen har kunnat förvandla texten till en sång
om den messianske kungen, och att den kristna traditionen
har låtit psalmen syfta på Kristus men också
på Maria eftersom det också talas om en drottning.
2. Vesperliturgin delar upp denna psalm i två delar.
Den första delen (vers 2-10) börjar med skrivarens
inledning (vers 2) och gör sedan ett strålande
porträtt av en kung som står i begrepp att fira
sitt bröllop.
Därför
har judendomen läst Ps 45 som en bröllopssång
som hyllar skönheten och styrkan i makarnas kärlek.
Kvinnan kan upprepa Höga visans ord: “Min vän
är min och jag är hans” (2:16); ”jag
är min väns och han är min” (6).
3. Den kunglige brudgummen beskrivs med den högtidlighet
som hör till ett hov. Han bär militära kännetecken
(Ps 45:4-6) men också påkostade och väldoftande
kläder, medan musik ekar i bakgrunden de storslagna
salarna i elfenbensklädda palats (vers 9-10). I dess
mitt står tronen, och psalmen nämner också
spiran: två symboler för makt och kungavärdighet
(vers 7-8).
Å ena sidan betonar psalmen hur vacker brudgummen
är. Hans skönhet avspeglar hans inre strålglans
och Guds välsignelse: ”Skönast är du
bland människor” vers 3). Just på grund
av denna vers föreställer sig den kristna traditionen
Kristus som en fulländad och fascinerande man. I en
värld som ofta präglas av fulhet är denna
bild en inbjudan att återfinna “skönhetens
väg” (via pulchritudini) i tron, teologin och
i samhällslivet: vägen som leder till Guds skönhet.
4. Men skönheten är inget självändamål,
och den andra aspekt som beskrivs av psalmen handlar om
mötet mellan skönhet och rättvisa. Kungen
”drar ut för sanning och rätt” (vers
5); han “älskar det rätta, hatar orätt”
(ves 8) och hans “kungaspira är rättens
spira” (vers 7). Skönhet måste gå
hand i hand med godhet och ett heligt liv för att låta
Guds goda, beundransvärda och rättvisa ansikte
stråla ut över världen.
Forskarna
menar att ordet “gudomlige” i vers 7 riktas
till kungen, eftersom han är vigd av Herren och därför
på sätt och vis hör till Gud: Din tron,
gudomlige, består i tid och evighet”. Det skulle
också kunna vara en åkallan av den ende högste
kungen, Herren, som böjer sig ned över den messianske
kungen. Hur det än må förhålla sig
tvekar inte Hebreerbrevet att låta psalmen tala om
Kristus och erkänna att Sonen, som har gått in
i sin härlighet, är Gud helt och fullt, inte bara
på ett symboliskt sätt (jfr Heb 1:8-9).
Vi
avslutar med att fortsätta denna kristologiska tolkning
med hjälp av kyrkofäderna, som låter var
och en av verserna också bära på en annan
andlig innebörd. Apropå meningen “Gud har
välsignat (den messianske kungen) för evigt “
(jfr Ps 45:3) gör Johannes Chrysostomos en kristologisk
tolkning:
“Den förste Adam drabbades av en stor förbannelse,
den andre av en omfattande välsignelse. Den förste
fick höra: ’förbannad skall marken vara
för din skull’ (1 Mos 3:17) och ’förbannad
den som inte ivrigt utför Herrens verk!’ (Jer
48:10), ‘förbannelse över den som inte håller
sig till orden i denna lkag och lyder dem’ (5 Mos
27:26) och ‘den som hängs upp är förbannad
av Gud’ (5 Mos 21:23). Kristus har befriat dig från
alla dessa förbannelser genom att själv ta förbannelsen
på sig (jfr Gal 3:13). Han sänkte sig ned för
att upphöja dig. Han dog för att göra dig
odödlig. Han tog förbannelsen på sig för
att fylla dig med välsignelse. Genom en förbannelse
får du välsignelse: vad kan du väl jämföra
en sådan välsignelse med? Han behövde ju
ingen välsignelse utan ger den till dig” (Expositio
in Psalmum XLIV, 4: PG 55, 188-189).
Har
du synpunkter? Kontakta oss!
Hör
på gårdagens svenska program (ej lördag
och måndag)
Hör
på våra bästa intervjuer
Äldre
nyheter
Se
påven i direktsändning på Vatikanens hemsida
