Katekes 35
041020
Ps 49:I
Rikedomens tomhet
Vesper tisdag i vecka 2
1. Vår meditation om Psalm 49 delas in i två
etapper precis som i vesperliturgin. Den första delen
är en reflexion som utgår från en svår
situation, som i Ps 73. Den rättfärdige tvingas
möta “olyckans tid”, för han omges
av “bedragares ondska” som “skryter med
sin rikedom” (Ps 49:6-7).
Den rättfärdige kommer fram till en slutsats som
låter som ett ordspråk, och som återfinns
i avslutningen av hela psalmen. Den sammanfattar klart och
tydligt det budskap som dominerar i hela denna poetiska
komposition: ”Människan i all sin galans är
utan förstånd, hon liknar de oskäliga djuren”
(vers 13). Med andra ord är rikedom ingen fördel,
tvärtom! Det är bättre att vara fattig men
i gemenskap med Gud.
2. I detta ordspråk tycker man sig höra ett eko
av den stränga rösten hos en vis man i Gamla testamentet,
Predikaren eller Qohelet, när han skriver att allt
levande går samma öde till mötes, nämligen
döden, som gör det meningslöst att klänga
sig fast vid jordiska ting: “Lika naken som han kom
till världen går han åter bort: så
som han kom, så skall han gå. Ingenting får
han ta med sig på färden av allt vad han med
möda har förvärvat... Människans öde
och djurens är ett och detsamma: hon dör som de...
Allt går mot samma mål” (Pred 5:14; 3:19,20).
3. Det är en ren inbillning när människan
tror att hon kan undvika döden genom att samla på
sig materiell egendom. Därför talar psalmens författare
om att hon är “utan förstånd”
nästan som ett djur.
Det
är ett tema som återfinns hos alla kulturer och
alla andliga traditioner och som får en definitiv
formulering när Jesus säger: Akta er för
allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd
på ägodelar” (Luk 12:15). Sedan berättar
han den berömda liknelsen om den rike och hans lador:
han samlar en väldiga mängder ägodelar utan
att föreställa sig att döden ligger i bakhåll
(Luk 12: 16-21).
4.
Den första delen av psalmen handlar just om denna illusion,
som erövrar den rikes hjärta. Han är övertygad
om att han kan “köpa” också döden.
Han försöker nästan korrumpera den som han
har gjort för att få allt annat: framgång,
social och politisk överlägsenhet över andra,
obestraffad arrogans, frosseri, bekvämlighet, njutningar.
Men
psalmens författare tvekar inte att slå fast
att dessa anspråk är dåraktiga. Han använder
ett uttryck som också har en ekonomisk innebörd:
”att köpa sig fri”: ”Ingen kan köpa
sig fri och betala lösen till Gud. Att köpa sig
fri är dyrt, man kan aldrig betala priset för
att få leva evigt och inte läggs i graven”
(Ps 49:8-10).
5. Den rike klamrar sig fast vid sina väldiga rikedomar
och tror att han kan befalla också över döden
så som han har bestämt över allt och alla
med hjälp av pengar. Men hur stor summa kan än
är beredd att erbjuda är hans yttersta öde
obönhörligt. Som alla män och kvinnor, rika
och fattiga, kloka och dårar, måste han en dag
hamna i graven, så som har hänt också de
allra mäktigaste. Han måste lämna kvar här
på jorden det guld han älskat och de materiella
tillgångar han avgudat (vers 11-12).
Jesus
ställer sina åhörare följande oroväckande
fråga: “Med vad kan människan köpa
tillbaka sitt liv?” (Matt 16:26). Ingen byteshandel
är möjlig, för livet är en gåva
från Gud, som “har alla varelsers liv i sin
hand, varje människas ande” (Job 12:10).
6. Bland de kyrkofäder som har kommenterat Ps 49 förtjänar
Ambrosius en särskild plats. Han vidgar dess innebörd
utifrån psalmförfattarens inledande inbjudan:
“Hör detta, alla folk! Lyssna, alla som bor i
världen.”
Denne
forntide biskop av Milano kommenterar: “Här i
början känner vi igen Herren, vår räddares
röst. Han ropar till alla folk att de skall komma till
Kyrkan, avstå från synden, följa sanningen
och erkänna att tron är bra för dem”.
”Alla människogenerationers hjärtan hade
förorenats av ormens gift. Människans samvete
hade blivit slav under synden och lyckades inte lösgöra
sig från den.” Därför ”utlovar
Herren förlåtelse på eget initiativ i sin
barmhärtighets generositet, för att den skyldige
inte längre skall vara rädd utan i stället
förstå och glädja sig över att han
nu kan tjäna den gode Herren, som har förlåtit
synder och belönat förtjänster”( SAEMO,
VIII, Milano-Roma 1980, 253).
7. I dessa ord i psalmen tycker man sig höra ekot av
evangeliets inbjudan: “Kom till mig, alla ni som är
tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta
på er mitt ok och lär av mig” (Matt 11:28).
Ambrosius fortsätter: “Som en som kommer för
att besöka sjuka, som en läkare som kommer för
att bota våra smärtsamma sår, så
visar han oss att det finns en bot, för att alla människor
skall höra det och skynda fulla av förtröstan
för att få ta emot detta läkemedel som botar...
Han kallar alla folk till vishetens och kunskapens källa.
Han lovar att alla skall köpas fria och att ingen skall
behöva leva i ångest eller förtvivlan”
(ibid., 253,255).
Har
du synpunkter? Kontakta oss!
Hör
på gårdagens svenska program (ej lördag
och måndag)
Hör
på våra bästa intervjuer
Äldre
nyheter
Se
påven i direktsändning på Vatikanens hemsida
