Katekes 37
041103
Canticum jfr Upp 4:11; 5:9,10,12
De återlöstas lovsång
Vesper tisdag i vecka 2
1. Detta canticum berikar vesperliturgin med en körsångs
enkelhet och intensitet. Det hör till den högtidliga
syn som inleder Johannes Uppenbarelse och som beskriver
ett slags himmelsk liturgi, som också vi pilgrimer
på jorden förenas med under våra kyrkliga
gudstjänster.
Hymnen
består av några verser som tagits från
Uppenbarelseboken och satts ihop för att användas
i liturgin. Den bygger på två grundläggande
element. Det första, som bara antyds helt kort, är
en lovprisning av Herrens skapelseverk: ”Du har skapat
världen, och genom din vilja blev den till och skapades
den” (4:11). Skapelsen avslöjar nämligen
Guds väldiga makt. ”Ur storheten och skönheten
hos det skapade träder bilden av dess upphovsman fram
för tanken”, säger Salomos Vishet (13:5).
På samma sätt påpekar Paulus: ”Alltsedan
världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans
eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk
och vanrit synliga” (Rom 1:20). Därför stiger
en lovsång upp till Skaparen för att prisa hans
härlighet.
2. I detta sammanhang kan det vara intressant att påminna
om att kejsar Domitianus, under vars tid Uppenbarelseboken
kanske skrevs, lät sig kallas “Dominus et deus
noster”, Vår Herre och Gud, och krävde
att man skulle tilltala honom med dessa titlar (Suetonius,
Domitianus 13).
De
kristna vägrade naturligtvis att ge en människa
sådana titlar, hur mäktig hon än må
vara. De tillbad ingen annan än “vår sanne
Herre och Gud”, han som har skapat världsalltet
(jfr Upp 4:11) och Honom som tillsammans med Gud är
“den förste och den siste” (jfr 1:17) och
sitter med Gud sin Far på himlens tron (jfr 3:21):
Kristus, som har dött och uppstått, och som här
framställs symboliskt som lamm som står upp trots
att det har blivit slaktat (5:6).
3. Och detta är det andra element, som behandlas utförligt
av den hymn vi kommenterar: Kristus, det offrade lammet.
De fyra varelserna och de 24 äldste sjunger: “Du
är värdig att ta boken och bryta dess sigill,
ty du har blivit slaktad” (5:9).
Det
är Kristus och hans historiska återlösningsverk
som står i lovsångens centrum. Det är han
som kan avslöja att historien har en mening: det är
han som kan bryta sigillen på den hemliga bok som
innehåller Guds viljas projekt.
4.
Men han inte bara tolkar, han fullbordar och befriar. Eftersom
han har “blivit slaktad” har han kunnat “friköpa”
människor från alla länder och folk (Upp
5:9)
Det grekiska verb som används pekar inte direkt på
uttåget ur Egypten, där det aldrig är tal
om att ”friköpa” israeliterna. Ändå
anspelar resten av meningen tydligt på Guds löfte
till Israel på Sinai: “Ni skall vara ett rike
av präster och ett heligt folk som tillhör mig”
(2 Mos 19:6).
5. Nu har detta löfte blivit verklighet. Lammet har
upprättat”ett kungadöme åt Gud av
präster åt honom, och de skall vara kungar på
jorden” (Upp 5: 10). Detta kungadöme är
öppet för hela mänskligheten, som är
kallad att bli gemenskap av Guds barn, så som Petrus
skriver: “Ni är ett utvalt släkte, kungar
och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall
förkunna hans storverk. Han har kallat er från
mörkret till sitt underbara ljus” (1 Pet 2:9).
Det andra vatikankonciliet citerar dessa texter i Första
Petrusbrevet och Johannes Uppenbarelse för att förklara
”det allmänna prästadömet”, som
alla kristna har del i, och för att förklara hur
de utövar det: “De troende medverkar i kraft
av sitt konungsliga prästadome vid frambärandet
av eukaristin och utövar detta sitt prästadöme
genom mottagande av sakramenten samt i bön och tacksägelse,
i ett heligt livs vittnesbörd, genom självförnekelse
och aktiv kärlek” (Lumen gentium, 10).
6. Den hymn i Uppenbarelseboken som vi mediterar över
avslutas med en acklamation som ropas ut av “myriaders
myriader” änglar (jfr Upp 5:11). Den handlar
om det slaktade lammet, som förhärligas som Gud
Fader, för det ”är värdigt att ta emot
makten och få rikedom och vishet och styrka och ära
och härlighet och lovsång” (5:12). Det
är en stund av rent betraktande, av glädjefylld
lovsång, av kärleksfull sång till Kristus
i hans påskmysterium.
Denna ljusa och strålande bild av himmelens härlighet
föregrips av Kyrkans liturgi. Katolska kyrkans katekes
påminner om att liturgin är en handling som utförs
av hela Kristus (”Christus totus”). De som firar
den här på jorden lever redan på sätt
och vis i den himmelska liturgin, där firandet uppfylls
av gemenskap och fest. Anden och Kyrkan låter oss
delta i denna eviga liturgi när vi firar räddningens
mysterium i sakramenten (jfr KKK 1136, 1139).
Har
du synpunkter? Kontakta oss!
Hör
på gårdagens svenska program (ej lördag
och måndag)
Hör
på våra bästa intervjuer
Äldre
nyheter
Se
påven i direktsändning på Vatikanens hemsida
