Katekes 38
041110
Ps 62
Friden i Gud
Vesper onsdag i vecka 2
1. De ljuva orden i Ps 62 är en sång av förtröstan
som inleds av ett slags antifon som återkommer halvvägs
genom texten. Den är som en fridfull och stark bönesuck,
en åkallan som också är en programförklaring
och en livsstil: ”Bara hos Gud finner jag ro, från
honom kommer min räddning. Han är klippan som
räddar mig, min borg där jag står trygg”
(vers 2-3, 6-7).
2. Psalmen jämför två olika slags förtröstan.
Det är fråga om två grundläggande
val, det ena gott och det andra förvridet. De medför
två olika moraliska beteenden. Å ena sidan har
vi förtröstan för Gud, som förhärligas
i den inledande åkallan, som använder klippan
som symbol för stabilitet och säkerhet, en borg
och skyddande befästning.
Psalmens
författare slår fast: “Från Gud kommer
min hjälp och min ära, Gud är min tillflykt,
min starka klippa” (vers 8). Det säger han efter
att ha beskrivit hur hans fiender slår fientliga ränker
för att försöka ”störta honom
ner” (vers 4-5).
3. Det finns också en annan förtröstan,
som är ett slags avgudadyrkan. Denna förtröstan
utsätts för enveten kritik av den bedjande. Det
är en förtröstan som gör att man söker
säkerhet och stabilitet i våld, plundring och
rikedom.
Hans maning är klar och tydlig: “Lita inte till
våld, sätt inte ert hopp till rövat gods.
Om än er rikedom växer, förtrösta inte
på den” (vers 11).
Här
beskrivs tre avgudar, som fördöms eftersom de
strider mot människans värdighet och samlivet
i samhället.
4. Den första avguden är våldet, som människan
fortsätter att tillgripa också i vår tid.
Denna avgud åtföljs av en en väldig procession
av krig, förtryck, övergrepp, tortyr och dödande
utan minsta samvetskval.
Den
andra avguden är ”rövat gods”: utpressning,
social orättvisa, ocker, politisk och ekonomisk korruption.
Alltför många människor hyser illusionen
att kunna tillfredställa sitt habegär på
detta sätt.
Rikedomen
är slutligen den tredje avgud som människan “förtröstar
på” i sitt bedrägliga hopp att kunna rädda
sig undan döden (jfr Ps 49) och skaffa sig prestige
och makt.
5.
När människan tjänar denna djävulska
treenighet glömmer hon att avgudarna inte är att
lita på och att de rentav är skadliga. När
människan litar på ting och på sig själv,
glömmer hon att hon är ”en vindfläkt...
ett bländverk”, och om man väger henne ser
man att hon är ”bara en vindfläkt”
(Ps 62: 10; jfr Ps 39: 6-7).
Om
vi vore mer medvetna om hur förgängliga och begränsade
vi är som skapade varelser, skulle vi inte välja
den väg som består av att lita på avgudar,
och inte heller skulle vi bygga vårt liv på
falska och bräckliga värden. Vi skulle snarare
söka oss till den andra förtröstan, den som
kretsar kring Herren, källan till evighet och frid.
Det är nämligen bara han som ”har makten”;
det är bara han som kan ge rättvisa och ”löna
var och en efter vad han har gjort” (jfr Ps 62: 12-13).
6. Det andra vatikankonciliet tillämpade Ps 62:s varning
att inte förtrösta på rikedom” (vers
11b) på prästerna. Dekretet om prästernas
tjänst och liv uppmanar dem att ”inte på
något sätt fästa sig vid rikedom, undvika
varje form av habegär och hålla sig utanför
varje slags kommers” (Presbyterorum ordinis, 17).
Men
denna maning att ta avstånd från den förvridna
förtröstan och att välja den som för
oss till Gud gäller alla och måste vara vår
ledstjärna i vardagen, i våra moraliska beslut
och i vår livsstil.
7. Visst är det en svår väg som medför
prövningar också för den rättfärdige.
Den kräver djärva beslut i förtröstan
för Gud (jfr Ps 62: 2). I detta ljus såg kyrkofäderna
att Ps 62 förebådade Kristus och lade i hans
mun dess inledande åkallan av förtröstan
och bejakande av Gud.
Ambrosius
argumenterar så här i sin kommentar till Ps 62:
“Vår
Herre Jesus tog på sig människans kött för
att rena det i sig själv. Det första han måste
göra var att utplåna den urgamla syndens onda
verkan. Skulden hade smugit sig in genom olydnad, genom
brott mot Guds föreskrifter. Först av allt måste
han därför återupprätta lydnaden, för
att hejda syndens eldsvåda... Han tog själv på
sig lydnaden för att hälla över den i oss”
(SAEMO, VIII, Milano-Roma 1980, 283).
Har
du synpunkter? Kontakta oss!
Hör
på gårdagens svenska program (ej lördag
och måndag)
Hör
på våra bästa intervjuer
Äldre
nyheter
Se
påven i direktsändning på Vatikanens hemsida
