Katekes 39
041117
Ps 67
Alla folk skall tacka Gud
Vesper onsdag i vecka 2

1. “Jorden har gett sin gröda”, utropar Ps 67. Denna mening för tanken till en sång av tacksamhet till Skaparen för jordens gåvor som ett tecken på Guds välsignelse. Men naturen och historien är hopflätade: naturens frukter blir ett tillfälle att gång på gång be Gud välsigna sitt folk (jfr verserna 2,7&8), så att alla jordens folk skall vända sig till Israel för att genom Israel försöka nå fram till Gud Skaparen.

Denna komposition bär alltså på ett universellt och missionerande perspektiv, enligt Guds löfte till Abraham: ”Alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått” (1 Mos 12:3; jfr 18:18; 28:14).

2. Den Guds välsignelse som man här ber om för Israel blir synlig och påtaglig i åkrarnas bördighet och i fruktsamheten, livets gåva. Därför inleds psalmen av en vers (Ps 67:2) som ansplear på den berömda prästvälsignelsen i Fjärde mosebok: “Må Herren välsigna dig och beskydda dig. Må Herren låta sitt ansikte lysa mot dig och visa dig nåd. Må Herren vända sitt ansikte till dig och ge dig sin fred” (4 Mos 6: 24-26).

Välsignelsetemat ekar på nytt i psalmens slut, där det återigen är tal om jordens frukt (Ps 67: 7-8). Men där möter man det universalistiska temat som ger hela hymnens andliga innehåll en överraskande vid horisont. Det är en öppenhet som avspeglar ett Israel som är moget att möta alla jordens folk. Kanske komponerades denna psalm efter fångenskapen i Babylon, då folket hade börjat leva i förskingring bland främmande folk och i nya regioner.

3. Tack vare den välsignelse man ber om för Israel, skall hela mänskligheten få veta vad Herren gör och att han hjälper (vers 3), det vill säga att han har ett projekt som handlar om räddning. Det avslöjas för alla kulturer och alla samhällen att Gud dömer och leder folk och nationer över hela jorden och leder var och en mot horisonter av rättvisa och fred (vers 5).

Det är det stora ideal som vi strävar efter, det är den gripande förkunnelse som Ps 67 och många stycken hos profeterna brister ut i (jfr Jes 2:1-5; 60:1-22; Jon 4:1-11; Sef 3:9-10; Mal 1:11).

Detta är också den kristna förkunnelse, som Paulus skisserar när han påminner om att hjärtat av ”mysteriet”, av Guds räddande plan, är att alla folk skall räddas: “Tack vare Kristus Jesus är hedningarna genom evangeliet arvingar som vi, tillhör samma kropp som vi och har del i löftet som vi” (Ef 3: 6).

4. Nu kan Israel be Gud att låta alla folk vara med i lovsången till honom i en världsomspännande kör: “Folken skall tacka dig, o Gud, ja, alla folk skall tacka dig”, upprepar psalmen (Ps 67:4,6).

Det psalmen hoppas på föregriper den händelse som beskrivs av Efesierbrevet, som kanske anspelar på den mur som skilde judar från hedningar i templet i Jerusalem: ”Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod. Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen.... Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud” (Ef 2:13-14, 19).

Och här finns ett budskap för oss: vi måste riva skiljemurarna, fiendskapen och hatet, för att Guds barns familj skall kunna samlas i endräkt kring ett enda bord för att välsigna och lovprisa Skaparen för de gåvor som han delar ut till alla utan åtskillnad (jfr Matt 5:43-48).

5. Den kristna traditionen har låtit Ps 67 syfta på Kristus och Maria. För kyrkofärderna syftar orden “jorden har gett sin gröda” på jungfru Maria som föder Herren Kristus.

Gregorius den store låter denna vers kommenteras av andra bibelverser i sin kommentar till Första konungaboken:

“Maria kallas med rätta “ett berg rikt på frukt”, för av henne har en utsökt frukt fötts: en ny människa. Profeten ser hur vacker hon är sin fruktbarhet och utropar: “En gren skall växa ur Jishajs avhuggna stam, ett skott skall skjuta upp ur hans rot” (Jes 11:1). David jublar av glädje över detta bergs frukt och säger till Gud: “Folken skall tacka dig, o Gud, ja, alla folk skall tacka dig. Jorden har gett sin gröda.” Ja, jorden har gett sin frukt, för den som jungfrun har fött har hon inte undfått genom någon man, utan för att den helige Anden har låtit sin skugga falla över henne. Därför säger herren till kungen och profeten David: “Ättlingar till dig skall jag sätta på din tron” (Ps 132:11). Därför hävdar Jesaja: “Landets gröda skall vara deras stolthet och ära” (Jes 4: 2). För han som fötts av jungfrun är inte bara en helig människa utan också mäktig Gud (jfr Jes 9:6).”

Har du synpunkter? Kontakta oss!

Hör på gårdagens svenska program (ej lördag och måndag)

Hör på våra bästa intervjuer

Äldre nyheter

Se påven i direktsändning på Vatikanens hemsida