Katekes 40
041124
Canticum Kol 1:12-20
Kristus, den främste
Vesper onsdag i vecka 2

1. Kolosserbrevet inleds av en storslagen kristologisk hymn. I den tronar Kristus i all sin härlighet som liturgins hjärta och hela kyrkolivets mittpunkt. Men hymnens horisont vidgas snart till att omfatta skapelsen och återlösningen, allt skapat och hela historien.

I denna sång kan man spåra andhämtningen hos den äldsta kristna gemenskapens tro och bön. Paulus återger dess röst och vittnesbörd, även om han också ger sin egen prägel åt hymnen.

2. Efter en inledning som tackar Fadern för återlösningen (vers 12-14), artikuleras detta canticum i två strofer, som vesperliturgin använder varje vecka. Den första firar Kristus som “den förstfödde i hela skapelsen”, han som fötts före allt annat och därför är evig och går utöver rummet och tiden (vers 15-18a). Han är en ”bild”, en synlig ”ikon” av den Gud som förblir osynlig i sitt mysterium. Detta var vad Mose fick uppleva. Han bar på en brinnande längtan att rikta sin blick mot Guds verkliga person, men fick svaret: “Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva” (2 Mos 33:20; jfr också Joh 14: 8-9).

I stället kan man nå Faderns och skaparens ansikte i Kristus, som skapat verkligheten: “Allt är skapat genom honom... och hålls samman i honom” (Kol 1:16-17). Å ena sidan är Kristus höjd över den skapade verkligheten, men å den andra är han del av skapelsen. Därför kan han ses av oss som ”en bild av den osynlige Guden”, som kommer oss nära genom skaparakten.

3. Lovsången till Kristus fortsätter i den andra strofen (vers 18b-20) med att lovprisa hur han räddar, friköper och återföder mänskligheten, som skapats av honom men som syndat och fallit ned i döden.

Den ”fullhet” av nåd och helig Ande som Fadern har lagt i Sonen gör att han kan ge oss nytt liv genom att dö och återuppstå (vers 19-20).

4. Därför hyllas han som den “förstfödde från de döda” (1:18b). Med sin gudomliga ”fullhet”, men också med sitt blod på korset, kan Kristus försona och stifta fred mellan allt som finns i himlen och på jorden. Han återför allt till ursprungsläget och återskapar den ursprungliga harmoni som Gud avsåg i stt projekt av kärlek och liv. Skapelse och återlösning hänger därför ihop som etapper i en och samma räddning.

5. Som vanligt ger vi nu plats åt en meditation från trons stora lärare, kyrkofäderna. En av dem skall leda vår reflexion om hur Kristus köpt oss fri med sitt offrade blod.

Johannes Damascenus skriver om denna hymn i den kommentar till Paulus brev som har tillskrivits honom:

“Paulus talar om att köpas fria genom hans blod. Herren leder de fångna från döden till livet genom att utgjuta sitt blod som lösen. De som hade underkastats dödens rike kunde inte befrias på något annat sätt, utan bara genom honom som tagit del av döden tillsammans med oss... Genom att komma till oss och göra vad han gjorde lät han oss lära känna Guds natur före hans ankomst. Gud har släckt döden, återgett livet och återfört världen till Gud. Därför säger han: ’han är den osynlige Gudens avbild’ (Kol 1:15) för att visa att han är Gud, även om han inte är Fadern utan Faderns avbild och är identisk med honom fast han inte är han”.

Johannes Damascenus avslutar med en sammanfattande blick på hela Kristi räddande gärning: “Kristi död räddade och förnyade människan, återgav änglarna deras ursprungliga glädje för dem som räddats, och förenade det som var nere med det som var uppe... Han skipade fred och utplånade fiendskapen. Därför sade änglarna: ‘Ära åt Gud i höjden och fred på jorden’”.

Har du synpunkter? Kontakta oss!

Hör på gårdagens svenska program (ej lördag och måndag)

Hör på våra bästa intervjuer

Äldre nyheter

Se påven i direktsändning på Vatikanens hemsida