Katekes 56
050706
Canticum Ef 1:3-10
Guds frälsningsplan
Vesper måndag i vecka 3
1.
Denna hymn från Efesierbrevet (Ef 1: 3-14) återkommer
varje vecka i tidegärdens fyra veckor. Den är
en bön och välsignelse som riktas till Gud Fadern.
Dess olika delar beskriver olika etapper i den frälsningsplan
som förverkligas genom Kristi gärning.
Mitt i välsignelsebönen ekar det grekiska ordet
mysterion, en term som ofta förknippas med verb som
handlar om att uppenbara (”uppenbara”, ”lära
känna”, ”visa”). Detta är nämligen
Faderns stora och hemliga plan som han hade hållit
gömd i sig själv ända sedan evigheten (vers
9) och som han har beslutat genomföra ”när
tiden var inne” (vers 10) i Jesus Kristus, hans son.
Hymnen beskriver hur Gud ingriper i etapper för att
rädda oss genom Kristus i Anden. Först och främst
väljer Fadern ut oss för att vi skall stå
heliga och fläckfria inför sig i kärlek (vers
4), sedan förutbestämmer han oss till att bli
hans barn (vers 5-6). Han friköper oss och förlåter
våra synder (vers 7-8), avslöjar helt och fullt
räddningens mysterium i Kristus (vers 9-10) och ger
oss en evig arvslott (vers 11-12) varav vi får borgen
genom att han ger oss den Heliga Ande med tanke på
uppståndelsen (vers 13-14).
2.
Det är alltså många räddande händelser
som räknas upp i hymnen. De involverar de tre personerna
i treenigheten. Det börjar med Fadern, som inleder
och skapar denna räddningsplan. Därefter fästs
blicken på Sonen, som förverkligar planen i historien.
Så når man fram till den Heliga Ande som sätter
sitt “sigill” på hela räddningsverket.
Här ser vi närmare på de två första
etapperna: att vi blir heliga och får söners
rätt (vers 4-6).
Det första Gud gör i Kristus är att välja
ut de troende. Det är ett fritt initiativ från
Gud, som inte var tvungen att göra det. I begynnelsen,
”före värddens skapelse” (vers 4),
i Guds evighet, är Guds nåd beredd att ingripa.
Kallet handlar om “helighet”, vilket innebär
att ha del av den utomvärldsliga renheten hos Guds
väsen och av hans innersta väsen, som är
“kärlek”: “Gud är kärlek”
(1 Joh 4:8,16). Kärleken, agape, blir så vårt
innersta moraliska väsen. Vi förs över till
Guds egen helighet, till hans eget liv.
3.
Längs denna linje går man vidare till nästa
etapp, som också den fanns med i Guds plan redan från
evigheten: att vi var “förutbestämda”
att bli Guds söner.
I andra brev (jfr Gal 4:5; Rom 8:15,23) hyllar Paulus denna
upphöjda värdighet som Guds barn som innebär
att man blir syskon till Kristus, Sonen, “den förstfödde
bland många bröder” (Rom 8:29). Han hyllar
också den intima relationen till Fadern i himlen,
som man nu får kalla Abbá, “käre
far”, i en spontan och kärleksfull relation.
Vi står alltså inför en väldig gåva,
som gjorts möjlig av Guds ”viljas beslut”
och av ”nåden”, som är ett strålande
uttryck för den kärlek som räddar.
4. Till sist skall vi lyssna till den store biskopen i Milano,
Ambrosius, som i ett av sina brev kommenterar Paulus ord
i Efesierbrevet och det rika innehållet i denna kristushymn.
Han betonar först och främst att det är genom
en överflödande nåd som Gud har gjort oss
till sina adoptivsöner i Kristus Jesus. ”Därför
behöver man inte tvivla på att kroppsdelarna
är förenade med sitt huvud, för redan från
början var de förutbestämda att bli Guds
adoptivsöner genom Jesus Kristus” (Brev 16 till
Ireneus, 4: SAEMO, XIX, Milano-Roma 1988, 161).
Den helige biskopen i Milano fortsätter sin reflexion
så här: ”Vem är rik om inte Gud, som
har skapat allting?” Och han avslutar: “Men
han är ännu rikare på barmhärtighet,
för han har friköpt alla, och han som är
naturens upphovsman har förvandlat oss, vi som enligt
köttets natur var barn till vreden och hotades av straff,
för att vi skulle bli barn till freden och kärleken”
(n. 7: ibidem, 163).
Har
du synpunkter? Kontakta oss!
Hör
på gårdagens svenska program (ej lördag
och måndag)
Hör
på våra bästa intervjuer
Äldre
nyheter
Se
påven i direktsändning på Vatikanens hemsida
