Katekes 64
050921
Ps 132: 11-18
Guds löften till Davids hus
Vesper torsdag i vecka 3

1. Detta är den andra delen av ps 132, en sång som handlar om en avgörande händelse i Israels historia: när Herrens förbundsark bars till staden Jerusalem. Det var David som låg bakom denna flytt. Han hade svurit att inte själv flytta in i kungapalatset förrän han fann en boning för Guds ark, som var ett tecken på att Herren var närvarande hos sitt folk (vers 3-5).

På kungens ed svarar nu Guds egen ed: “Herren gav David sin ed,
ett ord han aldrig skall svika” (vers 11). Detta högtidliga löfte är det samma som Natan gjorde i Guds namn till sam me david: det handlar om att Davids ättlingar alltid skall härska (jfr 2 Sam 7: 8-16).

2. Men Guds ed beror också på människans engagemang. Det betingas av ett “om”: ”Om dina söner håller mitt förbund” (Ps 132:12). Guds löfte och gåva är inget trolleri: det måste mötas av människans bejakande och gärningar i en dialog där två friheter flätas samman, Guds och människans.
Här blir psalmen en sång som hyllar de underbara följderna av Herrens gåva och av Israels trohet. Man skall få uppelva att Gud är närvarande mitt bland folket (vers 13-14). Han skall vara som en av Jerusalems invånare, som en medborgare som lever tillsammans med andra medborgare genom historiens händelser, men som bidrar med sin välsignelses kraft.

3. Gud skall välsigna skörden och låta de fattiga äta sig mätta (vers 15). Han skall bre ut sin beskyddande mantel över prästerna och erbjuda dem sin räddning. Han skall göra så att alla troende får leva i glädje och förtröstan (vers 16).

Den mest intensiva välsignelsen riktas än en gång till David och hans ättlingar: ”Där låter jag Davids ätt växa i makt, jag har tänt en lampa åt min smorde. Hans fiender skall jag klä i skam, men på hans huvud skall kronan stråla” (vers 17-18).

Liksom i psalmens första del (vers 10) träder än en gång “den smorde” in på scenen, på hebreiska “Messias”. Han knyter Davids ättlingar till Messias, som enligt den kristna tolkningen förverkligas helt och fullt i Kristus. I livliga bilder beksrivs David som en grodd som växer med kraft. Gud lyser upp Davids ättling med en strålande lampa, som är en symbol för livskraft och härlighet. En strålande krona skall visa att han har besegrat sina fiender och därmed det onda.

4. Templet i Jerusalem beskyddar både förbundsakren och Davids dynasti. Där är Herren närvarande på två sätt: i rummet och i historien. Ps 132 hyllar Gud-Emmanuel som är med sina skapelser, som lever med dem och hjälper dem, om de bara förblir förenade med honom i sanning och rättvisa. Den andliga mittpunkten för denna hymn slår an tonläget i Johannesprologen: ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss” (Joh 1: 14).

5. Början av denna den andra delen av Ps 132 har ofta använts av kyrkofäderna för att beskriva hur Ordet blev människa i jungfru Marias sköte.
Redan Ireneus av Lyon påminde om Jesajas profetia om jungfrun som skulle föda:

“Orden: ‘Lyssna nu, Davids ätt!’ (Jes 7:13) visar att den evige kung, som Gud lovade David att han skulle hämta bland “ditt livs frukt” (jfr Ps 132:11 [jfr 1917 års övers]) är densamme som föds av jungfrun och är ättling till David. Därför betonar han att den kung som kommer skall vara en ’livsfrukt’: ett uttryck som syftar på en gravid kvinna. Skriften talar om livsfrukt för att förkunna att den som skall komma skall födas av jungfrun, så som Elisabet sade när hon fylldes av helig ande och talade till Maria: ’Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignad är din livsfrukt’ (Luk 1: 42 [jfr 1917 års övers]). Så visar den Helige Ande dem som vill lyssna att när jungfrun föder uppfylls Guds löfte till David att inrätta en kung bland hans ättlingar” (Adversus haereses 3,21,5).

Har du synpunkter? Kontakta oss!

Hör på gårdagens svenska program (ej lördag och måndag)

Hör på våra bästa intervjuer

Äldre nyheter

Se påven i direktsändning på Vatikanens hemsida