Katekes
76
051109
Ps 136A
Guds gärningar i historien
Vesper måndag i vecka 4
1.
Ps 136 har kallats “det storas Hallel”, den
högtidiga och storslagna lovsång som judendomen
stämde upp under påskliturgin. Vesperliturgin
delar in den i två delar, varav detta är den
första (vers 1-9).
Först och främst stannar vi upp inför refrängen:
”evigt varar hans nåd”. Ordet ”nåd”
är en korrekt men begränsad översättning
av den hebreiska originaltextens ord hesed. Det är
ett ord som hör till Gamla testamentets typiska språk
för att uttrycka förbundet mellan Herren och hans
folk. Ordet försöker definiera de olika inställningar
som ryms inom denna relation: Guds trohet, lojalitet, kärlek,
och förstås hans nåd.
Det är en bild som sammanfattar det djupa och personliga
bandet mellan skaparen och hans skapelse. Inom ramen för
denna relation framträder Gud i Gamla testamentet inte
som en likgiltig och obönhörlig Herre, och inte
heller som ett dunkelt och obegripligt väsen, eller
som ett slags öde, mot vars hemlighetsfulla kraft det
är meningslöst att kämpa. I stället
framträder han som en person som älskar sina skapelser,
vakar över dem, följer deras vandring genom historien
och lider för den otrohet som ofta är folkets
svar på hans hesed, hans barmhärtiga och faderliga
kärlek.
2.
Psalmens författare säger att det första
synliga tecknet på Guds kärlek står att
finna i skapelsen. Längre fram är det historien
som skall träda in på scenen. Psalmens blick,
full av beundran och förundran, fästs först
på skapelsen: himlen, jorden, vattnet, solen, månen
och stjärnorna.
Innan man upptäcker Gud i ett enskilt folks historia,
finns det en uppenbarelse i världsalltet, som är
öppen för alla och erbjuds åt hela mänskligheten
av den ende skaparen, “gudarnas Gud” och “herrarnas
Herre” (jfr vers 2-3).
Som Ps 19 sjunger: ” Himlen förkunnar Guds härlighet,
himlavalvet vittnar om hans verk. Dag talar till dag därom
och natt undervisar natt” (vers 2-3). Det finns alltså
ett budskap från Gud som har ristats in i hemlighet
i skapelsen och som är en symbol för Guds hesed,
hans kärleksfulla trohet, när han ger sina skapelser
vara och liv, vatten och mat, ljus och tid.
Man måste ha klar blick för att betrakta när
Gud avslöjas. Salomos vishet säger att “ur
storheten och skönheten hos det skapade träder
bilden av dess upphovsman fram för tanken” (Vish
13:5). Lovprisning och bön blommar upp ur betraktandet
av Guds ”under” (Ps 136:4) i skapelsen, och
blir till en glädjefull hymn av lovsång och tacksägelse
till Herren.
3.
Från Guds verk stiger man så upp till Guds storhet
och hans kärleksfulla barmhärtighet. Det är
vad kyrkofäderna lär oss: i deras röst hör
vi den obrutna kristna traditionen.
En av dem är Basilios den store. I en av de första
styckena av sin första predikan om Hexaemeron, där
han kommenterar skapelseberättelsen i första kapitlet
av 1 Mos, stannar han upp för att fundera över
Guds visa gärning. Han kommer fram till att det är
Guds godhet som för skapelsen framåt. Här
följer några brottstycken ur en lång reflexion
av den helige biskopen av Caesarea i Kappadokien:
”’I begynnelsen skapade Gud himmel och jord
’”. Mitt ord erkänner sig besegrat av förundran
inför denna tanke.” (1,2,1). Visst finns det
människor som “låtit sig luras av atesimen
de bar inom sig och som trodde att världsalltet inte
hade någon ledare eller ordning, som om det var utlämnat
åt slumpen”, men författaren till 1 Mos
”lyser genast upp vårt sinne med Guds namn i
början av berättelsen och säger: I begynnelsen
skapade Gud’. Vilken skönhet i denna ordning!”
(1,2,4). “Om världen alltså har en begynnelse
och har skapats, försök då ta reda på
vem det var som började, vem som är världens
skapare... Mose har föregått dig när han
stämplar Guds heliga namn som sigill och böneremmar
i vår själ och säger: ‘I begynnelsen
skapade Gud’. Han vars natur är salig, vars godhet
saknar avund, han som alla förnuftiga varelser älskar,
han som är en skönhet som går utöver
vad man kan önska, varats begynnelse, livets källa,
förnuftets ljus, den otillgängliga visheten, han
”skapade i begynnelsen himmel och jord” (1,2,6-7).
Påven
lade till några improviserade funderingar och sade
att dessa tankar av Basilios av Caesarea, en kyrkofader
på 300-talet, är överraskande aktuella också
idag.
-Basilios
säger att en del människor ’bedrogs av den
ateism de bär inom sig och trodde att världsalltet
var utan ledare och ordning och utlämnat åt slumpen.’
Idag är det många människor som låter
sig bedras av ateismen och tror att allt är saknar
ordning och är utlämnat åt slumpen. Med
bibeln väcker Herren det sovande förnuftet och
säger oss att i begynnelsen fanns det skapande Ordet,
det skapande förnuftet som har skapat allt, som har
en intelligent plan för världsalltet, en plan
som också är kärlek. Låt oss be att
Guds Ord skall väcka oss och lysa upp vår tanke
för att den skall uppfatta det budskap som redan finns
i vårt hjärta: att bakom allting finns ett skapande
förnuft, som är kärlek och godhet.
Vatikanradions
skandinaviska avdelning/OB/05-11-09
Har
du synpunkter? Kontakta oss!
Hör
på gårdagens svenska program (ej lördag
och måndag)
Hör
på våra bästa intervjuer
Äldre
nyheter
Se
påven i direktsändning på Vatikanens hemsida
