Frukta inte, även om framtiden uppenbarar sig med dunkla färger. Benedictus XVI uppmanar världens solidaritet till befolkningen i Bangladesh

Under sin Angelusbön på söndagen, uppmanade vår påve Benedictus XVI världssamfundet att stödja den utsatta befolkningen i Bangladesh, hårt prövade av den kraftiga naturkatastrofen. Påven uppmanade även till bannlysningen av landminor, i samband med den 8:e konferensen i Jordanien, under vilken de involverade staterna arbetar. Slutligen talade påven om Antonio Rosmini som saligförklarades på söndagseftermiddagen i Novara. Men först ska vi se till påvens reflektion över dagens evangelium.

Lukas ger oss i dagens text en reflektion över den bibliska synen på jordens historia, och hänvisar till Jesu uppmaning att inte frukta, och att bemöta svårigheterna, missförstånden och till och med förföljelserna, med tillit, och bevara sin tro. "När ni får höra om krig och oroligheter - säger Herren - frukta inte. Det måste först hända, men det är ännu inte slutet" (Luk. 21,9). Kyrkan är från sin födelse medveten om denna påminnelse, och lever sin väntan på sin Herres återkomst i bön och vakan, och varnar sina troende att se upp för falska Messias som allt eftersom kommer för att säga att tiden är inne för jordens slut.

Historien måste ha sin gång, och med sig har den mänskliga öden och naturkatastrofer. I historien ser man den frälsning som Jesus redan har fullföljt genom sitt förkroppsligande, sin död och sin uppståndelse. Detta frälsningsmysterium fortsätter kyrkan att påminna om, genom att fira sakramenten och vittna om kärleken. Låt oss därför idag följa Kristi uppmaning, sa Benedictus XVI, och bemöta vardagens händelser med tillit till hans kärlek. Låt oss inte oroa oss för framtiden, även om den uppenbarar sig i dunkla färger.

Låt oss inte oroa oss, för Jesu Gud har tagit sig an världshistorien, från dess början till dess slut. Han är alfa och omega. Han garanterar att i varje liten men autentisk kärlekshandling, finns hela universums mening, och att den som inte drar sig för att dö för honom, finner livets fullkomlighet.

De konsakrerade personerna håller effektivt detta perspektiv på livet levande. De har utan förbehåll skänkt sitt liv i Guds tjänst. Bland dessa vill jag främst påminna om dem som har valt att följa sin kallelse att leva sin tjänst i kontemplativ bön i klausurkloster. Nästa onsdag, den 21 november, tillägnar kyrkan dem en speciell världsdag, i samband med att kyrkan firar Marias tempelgång. Vi är skyldiga dessa människor mycket. Klostrets andliga oas påminner världen om den viktigaste, ja den enda viktiga anledningen att leva: Gud och hans kärlek. Tron som handlar genom kärleken är det enda motgift mot den likgiltighetens mentalitet, som snabbt sprider sig i vår tid.

Påvens uppmaning denna söndag är alltså att inte frukta, att ha tillit även om framtiden tycks mörk, och att bemöta nihilismen med trons kärlekshandlingar, för i dem finns hela universums mening. Han avslutade Angelusbönen denna söndag, med att be Maria bevara och styrka och göra oss uthålliga i vår tro.
Efter Angelusbönen talade Benedictus XZI om den naturkatastrof som härjat i Bangladesh. Siffran på dödsoffer är hög och förstörelsen är allvarlig. Påven uttryckte sitt djupa medlidande med de trasiga familjerna, ja med hela nationen, som han sa ”är mig mycket kär”. Påven uppmanade hela jordens solidaritet, till att anamma varje nödvändigt engagemang att lätta deras lidande, och bidra med vad våra bröder behöver.

Efter denna appell talade påven vidare om landminor. På söndagen startade den 8:e konferensen med de nationer som skrivit under förbudet mot användandet, produktionen och frakten av landminor, samt förpliktelsen att förstöra dem. "Den Heliga Stolen är sedan 10 år bland de som starkar främjar landminornas förstörelse, och jag uttrycker mitt hjärtliga hopp om att denna konferens ska ha ett gott slut, så att dessa redskap som skördar många offer om året, bland dem många barn, snarast ska bli fullkomligt bannlysta".

Innan påven började hälsa på de samlade pilgrimernas olika språk, gick hans tankar till Antonio Rosmini som helgonförklarades på söndagseftermiddagen i Novara. Det som gjorde Rosmini mest känd var hans så kallade ”interlektuella kärlek”, dvs hans återförening av tron och förståndet. Må hans exempel hjälpa kyrkan att bli medveten om att när det mänskliga förståndet och nådens ljus går hand i hand är det en välsignelse för människan och för samhället, sa Benedictus XVI.