Påvens encyklika talar till Indien

(14.07.09) Fader Mascarenhas, som är indier och har hand om den asiatiska avdelningen hos det ”Påvliga rådet för kulturen”, säger att det är mycket i Påvens sista encyklika, ”Caritas in veritate”, som rör Indien. Påven vänder sig till hela världen, säger han, men i del stycken verkar det som om att han vänder sig till vårt land. Hans vädjan om en utveckling av hela människan utgör en alarmsignal för att påminna indierna, om att det inte endast räcker med materiell framgång, utan att det är nödvändigt med utvecklingen av människan i hennes helhet.

Påven tar på något sätt upp alla utmaningarna och problemen i våra dagar - den finansiella krisen, de ekonomiska skillnaderna, fattigdomen, korruptionen, arbetarnas rättigheter, obalansen i utvecklingen, våldet. Det är alla teman som berör Indien. Av stor vikt är appellen för försvaret av arbetarnas rättigheter och för investeringarna i välfärden - teman som våra regeringar måste hålla väl i minnet.

Påvens intresse för att alla skall ha rätt till fri tillgång till föda och drickbart vatten tycks, på något sätt, reflektera förslagen i den indiske finansministerns finansbudget. Välgörenheten skall vara det viktigaste drivmedlet för de privata organisationernas, Kyrkans och regeringens engagemang.

Även artikel 26 i encyklikan är mycket viktig för ett multikulturellt land såsom Indien. Vad vi behöver är en sann interkulturell dialog, där varje individ respekteras med sin egen kultur. Det skall vara en dialog som, såsom utgångspunkt, skall ha medvetenheten om de olika interlokutörernas speciella identitet.

Globaliseringen utgör en stor fara för urinvånarnas kulturer i Indien. Otvivelaktigt har den mycket positiva verkningar, men det är också sant att den orsakar en allmän nivellering av kulturerna och detta är inte ett positivt fenomen.

Och vad gäller detta har Indien en del speciella problem. Å ena sidan tenderar en stor del av befolkningen att hävda sin egna identitet med en enträgenhet, som tyvärr har nått extrema former eller protester, såsom i händelsernaa anknutna till tamilernas sak.

Å andra sidan - just på grund av globaliseringen upplever vi nu en upplösning av vår kultur och kulturerna i allmänhet - som håller på att underminera våra etiska värden och den traditionella familjeinstitutionen. Det är viktigt att förstå att ett samhälle inte kan imitera vissa värderingar utan att skall assimilera dem så att de ger resultat på lång sikt.

Saker, som kan tyckas banala, såsom sättet att klä sig, äta, vad vi läser och ser på bio eller tv är saker, är i verkligheten ett tecken på förändringarna, som långsamt breder ut sig i vårt samhälle. Vad som nu kan tyckas ett långsamt och ytligt fenomen blir med tiden endemiskt.

Det är viktigt att framhålla att det inte är något negativt med globaliseringen, när den används på ett positivt sätt, d.v.s. när den blir till en trampolin för de olika kulturerna och lokala identiteterna. Idag kan de göra sig kända i världen. Man behöver bara tänkta på exemplet med boken, som den förre premiärministern i Australien och idag ambassadör vid den Heliga Stolen, har tillägnat en författare i Buthan. Att göra kulturen i det landet känd för hela världen är något som skulle ha varit mycket svårt utan globaliseringens fenomen. Och vi får inte glömma att globaliseringen har höjt levnadsstandarden i hela världen, men detta betyder inte att vi har spritt lyckan överallt.