Vänd om! Påvens predikan under mässan med italienska parlamentariker "För den härskande klassen, upptagen av egenintressen, korruption, interna strider och gudlöst nyttotänkande, är Jesus obekväm"

(28.03.2014) ”Vid Jesu tid fanns det en härskande klass som hade övergett folket, oförmögen något annat än att följa sin ideologi och dras till korruption.” Det var en sträng påve Franciskus som på torsdagsmorgonen tog emot närmare 500 italienska parlamentariker i Peterskyrkan, på morgonmässa klockan 7.

Med dagens första text ur Jeremia som källa, i vilken vi läser om Guds klagan över en generation som inte längre lyssnar, riktade påven sina ord under sin predikan till de samlade politikerna. ”De ville inte lyssna på mig, utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta, och vände ryggen till mig.” (Jer 7,24). ”Detta är historien om Guds folks otrohet”, sa påven. ”Under århundraden, fram till Jesu ankomst.”

”Men även då opponerade den härskande klassen sig” fortsatte påven. ”De lärde, sadducéerna och fariséerna. De sa att Jesus botade med Satans makt. Guds folk var övergivet och den styrande klassen lyssnade inte till Gud, utan var låsta i sina idéer och i sin ideologi. Jesus ser på folket och berörs - han ser dem som "får utan herde". När han talade framkallade det beundran: ”Han talar med myndighet.” Han talade inte som den härskande klassen som var upptagna av egenintressen och interna strider.”

”Var de syndare?”, frågade sig påven, ”Ja. Vi är alla syndare, alla här är vi syndare. Men de var mer än det. Deras hjärtan hade förhårdnat och de kunde inte höra Herrens röst. Från att ha varit syndare hade de blivit korrupta. Det är svårt för en korrupt att återvända på sina steg. Han är fast i sina angelägenheter. De försvarar sig och rättfärdigar sig, för Jesus var med sin enkelhet, så obekväm. Det är därför som de övertygade sig om att de var tvungna att döda Jesus.”

”De valde fel väg, de gjorde motstånd mot frälsningen, de lämnade trons teologi och pliktens teologi tog övertag. ’Du måste göra det här, det här och det här ...". ’Hycklare’, kallar Jesus dem, detta fula adjektiv. ’Ni är hycklare, folket är tyngt av bördor på sina axlar, och ni lyfter inte ett finger. Hycklare!’ De hade förnekat Guds kärlek, och så förlorat hans befriande språk, och istället anammat nyttotänkandet, där det inte finns plats för Herren. I nyttotänkandets logik finns det bara plats för det som måste göras och måste vara. De blev beteendeslavar, män med gott uppförande, men med dåliga vanor. Jesus kallar dem för ’vitkalkade gravar’. Detta är Herrens smärta, Guds sorg, Guds klagan.”

Påven påminde om hur Jesus ber oss: ’Återvänd till mig med hela ditt hjärta’ – ’för jag är barmhärtig och full av nåd’. ”De som själv berättigar sig förstår sig vare på nåd eller barmhärtighet, men de som älskar Jesus, vet att de behöver hans barmhärtighet och medlidande.”

Avslutningsvis sa påven till de italienska parlamentarikerna att fastan är en god tid att fråga sig: ”Är jag på rätt väg? Eller riskerar jag att självberättiga mig, och gå fel på en spiralväg som inte leder någon vart? Låt oss be Herren att leda oss på rätt väg, bort från nyttotänkandet. Gud älskar oss alla, och ber oss endast om ansträngningen att vara öppna: ”Öppna dörren, resten gör jag”.