JANUARI 2001

 

Påven utnämner fem kardinaler till, bland dem Karl Lehmann

Påven Johannes Paulus II utnämnde överraskande fem kardinaler till söndag 28 januari, bara en vecka efter att ha utnämnt 37 stycken. Han avslöjade också namnen på två hemliga kardinalsutnämningar från 1998: ärkebiskoparna Marian Jaworski, som leder de latinska katolikerna i Lvov Ukraina, och ärkebiskop Janis Pujats i Riga i Lettland.

Påven offentliggjorde också fem nya kardinalsutnämningar, först och främst Lybomur Husar, den nye ärkebiskopen i Lvov för den grekisk-katolska kyrkan. Denne valdes av den grekisk-katolska kyrkans synod och valet godkändes av påven först på fredagen. Därför var han inte vald ännu förra söndagen när påven läste upp namnen på de andra 37 nya kardinalerna. Ukraina fick alltså nu två kardinaler, en som leder den vanliga, s k "latinska" grenen av katolska kyrkan, och en som leder den grekisk-katolska kyrkan, som är en katolsk kyrka som följer den bysantinska eller ortodoxa gudstjänsttraditionen. De bägge kardinalerna är nu redo att ta emot Johannes Paulus II, som besöker Ukraina i juni.

Därtill nämnde påven ytterligare fyra nyutnämnda kardinaler: Ärkebiskoparna Degenhardt i Paderborn i Tyskland, Sandoval i Santa Cruz de la Sierra i Bolivia, och Napier i Durban i Sydafrika. Och allra sist på listan: biskop Karl Lehmann i Mainz, ordförande för den tyska biskopskonferensen, en man som många trodde var alltför obekväm för att någonsin få bli kardinal och därigenom möjlig påvekandidat.

Vatikanens presstalesman förklarade påvens ovanliga beslut att dela upp kardinalsutnämningarna på två söndagar med att listan var färdig en vecka tidigare, men att påven väntade på valet av ärkebiskop Husar i Ukraina, som blev färdig först på fredagen. Därför sparade påven också några andra kardinalsutnämningar för att inte bara utropa Husars namn ensamt denna söndag.

De 44 nyutnämnda kardinalerna kommer att installeras under ett koncistorium i Vatikanen 21 februari. Kardinaler förlorar rösträtt i påveval vid 80 års ålder. Den 21 februari kommer kardinalskollegiet att ha 135 medlemmar med rösträtt och 50 utan.

Påven sade att han utnämnde biskoparna från Ukraina och Lettland för att hedra lidandet hos dessa länders kyrkor under 1900-talet. Både Ukraina och Lettland förlorade sin självständighet under sovjettiden. Ukrainas grekisk-katolska kyrka förbjöds av Stalin 1946. Dessa kyrkor "har prövats hårt och har visat världen på många kristna män och kvinnor som har vittnat om sin tro mitt bland alla slags lidanden, och som ofta har fått offra sitt liv."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-29

 

Karl Lehmann - rebell eller brobyggare?

I Tyskland blev många överraskade över att en av de nya kardinaler som påven utnämnde 28 januari var de tyska biskoparnas ordförande sedan 1987, den 64-årige biskop Karl Lehmann i Mainz. Lehmann har uppfattats som särskilt frispråkig bland annat beträffande katolska kyrkans roll i det tyska abortrådgivningssystemet och påvens möjlighet att avgå på grund av dålig hälsa.

Lehmann prästvigdes 1963 i Rom och blev biskop i Mainz 1983. Innan han blev biskop var han professor i teologi i Mainz och Freiburg. Sedan 1987 har de tyska biskoparna upprepade gånger valt honom till sin ordförande. Lehmann är känd som en kompetent teolog. Sedan 1993 är han vice ordförande för de europeiska biskopskonferensernas råd (CCEE).

Den katolska kyrkan i Tyskland har länge haft ett svårt förhållande till Rom. Stolthet över den tyska teologin bidrar till att göra det svårt att acceptera att kyrkans högsta ledning finns söder om Alperna. Protestvågorna har ibland gått höga, på 1980-talet i samband med biskopsutnämningar och på 1990-talet beträffande katolska kyrkans deltagande i den statliga abortrådgivningen. Men biskop Lehmann förklarar för Vatikanradions tyska avdelning att det inte existerar någon stor konflikt mellan Vatikanen och Tyskland. Han betonade att det är en journalistisk förenkling som han själv alltid har försökt rätta till. Biskop Lehmann berättade också att han själv studerat i Rom i sju år och är väl medveten om hur viktigt det är med världskyrkans gemenskap med påven.

Striden om abortrådgivningen kan vara svårbegriplig eftersom både påven, Lehmann och de andra tyska biskoparna är överens om den katolska ståndpunkten att abort är fel. Frågan handlar om det är rätt för katolska kyrkan att försöka övertala kvinnor att behålla sina barn genom att delta i ett obligatoriskt abortsystem som utfärdar intyg som i sin tur gör aborten laglig. Påven såg deltagandet som medhjälp till abort, medan Lehmann och flera biskopar menade att kyrkan inte fick vara frånvarande där en kvinna bestämmer om hon skall föda sitt barn eller inte. Diskussionen slutade med att påven bad de tyska biskoparna att träda ur det statliga rådgivningsssystemet.

Lehmann hamnade i blåsväder också när han 9 januari 2000 sade i en intervju att påven kan avgå om hans hälsa inte tillåter honom att fortsätta. Pressen tolkade hans uttalande som en uppmaning till påven att avgå. Lehmann förklarade då för Vatikanradion att han blivit missförstådd.

Men många beskriver Lehmann som en brobyggare mer än som en rebell. Under diskussionen om katolska kyrkans roll i abortrådgivningssystemet var spänningarna ibland starka inom den tyska kyrkan. För ett år sedan ville 12 av de 27 biskoparna inte lämna abortrådgivningen. Biskop Lehmann fick arbeta hårt för att hålla ihop biskoparna och förhindra splittringar. Under Lehmanns ledning beslöt biskoparna till slut att följa påvens uppmaning att lämna systemet. Den 75-årige ärkebiskopen i Paderborn, Johannes Joachim Degenhardt, som påven utnämnde på söndagen tillsammans med Lehmann, var t ex emot katolska kyrkans deltagande i abortrådgivningssystemet.

När utnämningen blev känd ringde man i klockorna i domkyrkan i Mainz i en kvart. Ordföranden för de tyska katolikernas centralkommitté Hans Joachim Meyer säger att Lehmann är "en brobyggare tack vare sin teologiska kompetens, sin personliga trovärdighet och sin öppenhet för en konstruktiv dialog." Ordföranden för den evangeliska kyrkans råd i Tyskland (EKD) Manfred Kock sade till Lehmann att "ditt tålamod i förhandlingar och din förmåga att tackla svårighet för nu ett stöd som inger hopp om en ny impuls för våra ansträngningar för att fördjupa de ekumeniska samtalen."

En reporter påpekade: påven säger att han vill hedra de kyrkor som lidit under 1900-talet, men kanske är han också medveten om att det kan vara väl så svårt att leda och hålla samman katolska kyrkan i dagens Tyskland. Även om Lehmann och Johannes Paulus II inte överens på alla punkter är det en arbetsinsats som förtjänar en belöning.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-29

 

Finlands nye katolske biskop vigd

Lördag 27 januari vigdes den nye katolske biskopen för Finland i den lutherska domkyrkan i Helsingfors. Den nye biskopen heter Jozef Wrobel och är en moralteolog från Polen. Han vigdes av den australiske kardinalen Edward Cassidy, som leder Vatikanens ekumeniska arbete. Med på vigningen var bland andra den svenske katolske biskopen Anders Arborelius från Stockholm tillsammans med alla de nordiska katolska biskoparna, och birgittasystrarnas generalabbedissa Moder Tekla Famiglietti från Rom. Vigningen ägde rum i den lutherska domkyrkan eftersom den har plats för 1500 personer, medan den katolska domkyrkan bara rymmer 125 personer.

Det finns 7000 katoliker i Finland. De kommer från 97 olika länder. Bland dem finns t ex 40 kaldeiska familjer från Irak.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-29

37 nya kardinaler, Europa i minoritet

På söndagen utnämnde påven Johannes Paulus 37 nya kardinaler. En av dem kan en dag bli hans efterträdare. Och en av dem blev Vatikanradions förste kardinal.

De allra flesta utnämningarna var väntade. De rör biskopar och ärkebiskopar i stift eller med uppdrag i Vatikanen där det normalt brukar sitta en kardinal, som ärkebiskoparna i New York, Egan, och i Washington, McCarrick, liksom prefekten för Vatikanens biskopskongregation, Re, som ansvarar för katolska kyrkans biskopsutnämningar. Men påven utnämnde också fyra 80-åriga kardinaler som inte får i påveval. Bland dessa mer personliga hedersomnämnanden finns två teologer, amerikanen Avery Dulles och tysken Leo Scheffczyk, och dessutom Vatikanradions egen snart 80-årige jesuitpater Roberto Tucci, som sedan 1982 har organiserat påvens alla utlandsresor.

Den 82-årige jesuitpatern Avery Dulles i New York är en av USA:s mest kända teologer, läst också på svenska universitet och son till USA:s utrikesminister under Eisenhower.

Teolog är också tysken pater Leo Scheffczyk, 80 år, professor emeritus i dogmatik i München. Scheffczyk beskrivs som en traditionell katolsk teolog och har bland annat gett ut ett monumenalt verk om jungfru Maria i sex volymer. Han har flera gånger kritiserat de tyska biskoparnas politik, inte minst i abortrådgivningsfrågor.

Vatikanradion är särskilt stolt över utnämningen av pater Roberto Tucci, en snart 80-årig jesuit som i 19 år har organiserat påvens resor. Tucci är idag ordförande för Vatikanradions styrelse och var dess generaldirektör 1973-1985. Dessförinnan var han chefredaktör för den prestigefyllda jesuittidskriften Civiltà Cattolica 1959-1973. Under Andra vatikankonciliet 1963-1965 var Tucci med om att författa de viktiga dokumenten om kyrkan (Lumen gentium) och om kyrkan och världen (Gaudium et spes). En nyhetsbyrå beskriver Tucci som "ett av Vatikanens vänligaste och mest familjära ansikten, välkänd för sin intellektuella resning". Tucci slutför nu organisationen av påvens resor till Ukraina, Syrien och Malta och drar sig sedan tillbaka. I april fyller han 80 och kan därför inte rösta i påveval.

Vatikanradion ringde upp Tucci, som var på väg till Syrien för att organisera ett påvebesök. Bara den som har arbetat så nära påven i så många år kan uttrycka sig så personligt: "Jag är glad över att påven uppskattar att jag har tjänat honom," säger Tucci. "Det är ett tecken på att han har ett stort hjärta. Jag tar detta tecken på hans tacksamhet som en bekräftelse på att han älskar mig. Och att han litar på mig."

Men Tucci betonar också att kardinalsutnämningen också är ett tecken på att påven uppskattar jesuitorden, som Tucci tillhör, tidskriften Civiltà Cattolica, som Tucci ledde under 13 år, och framför allt Vatikanradion, som Tucci har varit nära knuten till i över 20 år. Och till sist säger han att han hoppas att han trots sin ålder - han fyller 80 den 19 april - kan fortsätta att tjäna kyrkan, påven, jesuitorden, och Vatikanradion.

Bland de väntade utnämningarna kan man nämna ärkebiskop Giovanni Battista Re, italienare och en av påvens närmaste medarbetare som ansvarig för katolska kyrkans biskopsutnämningar; ärkebiskop Francois Xavier Nguyen Van Thuan, 72 år, ordförande för Vatikanens råd för rättvisa och fred efter att ha suttit i kommunistiska fängelser i Vietnam i 13 år; och ärkebiskop Crescenzio Sepe, 57-årig italienare, som belönas med den röda kardinalshatten för sitt arbete med att organisera jubelåret 2000 och nu väntar på ett nytt uppdrag.

Väntad var också utnämningen av den tyske biskopen Walter Kasper, 67 år, sekreterare på rådet för kristen enhet under den australiske kardinalen Edward Cassidy. Kasper var tidigare biskop i Rottenburg-Stuttgart och har varit medlem av Vatikanens internationella teologkommission. Kanske får han efterträda Cassidy. De tyska biskoparnas ordförande Karl Lehmann skrev till Kasper att han var glad att en tysk kardinal i Rom kan följa kyrkans viktiga angelägenheter och av egen erfarenhet företräda den tyska kyrkan, den roll som hittills spelats av kardinal Josef Ratzinger.

Bland de stiftsbiskopar som nu blir kardinaler kan man nämna New Yorks ärkebiskop Edward Michael Egan, 68 år; Theodore Edgar McCarrick, 70 år och ärkebiskop i Washington; och ärkebiskop Cormac Murphy-O'Connor, 68 år, som leder katolikerna i England och Wales.

När en påve dör väljer kardinalerna under 80 år en kardinal till ny påve. Men kardinalskollegiet fungerar också som rådgivande organ för påven, som då och då sammankallar kardinalerna för att diskutera särskilt viktiga frågor som rör påven och Vatikanen. Därför är det särskilt viktigt att olika länder och världsdelar är företrädda bland kardinalerna. Med de nya utnämningarna har påven flyttat tyngdpunkten i katolska kyrkan utanför Europa och söderut. De företrädda länderna har ökat från 56 till 64. Europa har 74, Nord- och Sydamerika 27, varav Latinamerika har nu 21 kardinaler mot bara elva tidigare. Afrika har 13, Asien 13 och Oceanien fyra kardinaler.

Räknar man bara kardinaler med rösträtt kan man konstatera att Europa nu är i minoritet med 60 av 128 kardinaler med rösträtt.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-22

Påven ger 100.000 dollar till jordbävningsoffer i El Salvador

Påven sänder ärkebiskop Paul Josef Cordes,ordförande för rådet för rättvisa och fred, till El Salvador med 100.000 dollar och uppdraget att trösta och stötta jordbävningsoffren. Cordes reser 23 januari och skall träffa hemlösa familjer, landets biskopar och landets president Francisco Flores. Jordbävningen som hade sitt epicentrum utanför El Salvadors Stillahavskust inträffade klockan 12.35 lördagen den 13 januari. Hittills har 600 personer rapporterats döda men antalet fortsätter att stiga. Dessutom har många blivit hemlösa och behovet av filtar, tält och sjukvårdsmateriel är mycket stort.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-20

 

Påven lyckönskar Bush

På lördagen sände Johannes Paulus II ett lyckönskningstelegram till USA:s nye president George Bush och sade att han hoppas att USA skall finna"en tydlig ledning och en sund moralisk grundval" i landets religiösa och politiska arv. "Jag ber att det amerikanska folket under er ledning skall upptäcka de andliga värden i sitt rika religiösa och politiska arv som kan ge en tydlig ledning och en sund etisk grundval för att bygga ett samhälle som präglas av äkta rättvisa och frihet, men också av respekt för varje människas värdighet och rättigheter, särskilt fattiga och de som inte kan föra sin egen talan."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-20

 

Politiska motiv bakom indonesiska bomber

Det var politiska och inte religiösa motiv som låg bakom de blodiga bombattackerna mot kristna kyrkor i Indonesien på julafton. Det sade Indonesiens utrikesminister till påven Johannes Paulus II fredag 19 januari. Bomberna exploderade i nio städer i Indonesien och dödade 18 människor. Johannes Paulus II tog upp frågan när han på fredagen fick besök av utrikesminstern Alwi Shihab. Shihab berättade att regeringen har gripit åtta indonesier och sade att attackernas politiska syfte var att splittra muslimer och kristna och så underminera president Abdurrahman Wahids styre och möjligheter att genomföra reformer.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-20

 

Bönveckan för kristen enhet

Böneveckan för kristen enhet, som firas 18-25 januari, inleddes i Rom hos birgittasystrarna redan den 17 januari. Den australiske kardinalen Edward Cassidy, som leder Vatikanens råd för kristen enhet, firade en ordets gudstjänst tillsammans med den finske ärkebiskopen Ville Riekkinnen och Svenska kyrkans präst i Rom Willy Haag.

I olika kyrkor började man under 1800-talet arbeta för att kristna skulle mötas till gemensam bön för enheten. 1908 tog den anglikanske pastorn Paul Wattson initiativ till en bönevecka som skulle hållas årligen mellan de två apostlarna Petrus och Paulus minnesdagar i januari. "Petri biskopsstol," alltså Petrus tillträde som biskop av Rom, firades inte bara 22 februari utan också den 18 januari, och den 25 januari firar man minnet av aposteln Paulus omvändelse på väg till Damaskus. Faith and order-rörelsen började ge ut material för en bönevecka 1926. Böneveckan för kristen enhet fick ett internationellt genombrott under 1930-talet, till stor del genom den franske katolske prästen Paul Couturiers starka engagemang. Sedan 1966 genomförs böneveckan över hela världen i samarbete mellan Kyrkornas världsråd och den katolska kyrkan, som tillsammans arbetar fram ett tema för varje år.

I år 2001 har texterna utarbetats av den rumänsk-ortodoxa kyrkan, där ekumeniken fick ny kraft genom påven Johannes Paulus II.s historiska besök i Rumänien 1999: det första påvebesöket i ett övervägande ortodoxt land. Årets bönvecka för kristen enhet har ett tema hämtat ur Johannesevangeliet (Joh 14:6): "Jag är vägen, sanningen och livet".

Rumänien är ett övervägande ortodoxt land, men där finns också en betydande katolsk kyrka med bysantinsk rit, den så kallade grekisk-katolska kyrkan. Under kommunismen konfiskerades alla kyrkornas egendomar utom själva kyrkobyggnaderna. Den grekisk-katolska kyrkan förbjöds helt och hållet och dess kyrkobyggnader överlämnades till den ortodoxa kyrkan. Den nya friheten 1989 återupprättade religionsfriheten. Sedan dess verkar kyrkorna för att hjälpa landets många fattiga. De ortodoxa klostren blomstrar: 100 nya klosterkyrkor har byggts sedan 1989. Den grekisk-katolska kyrkan kämpar för att få tillbaka sina kyrkobyggander. Här uppstår spänningar mellan katoliker och ortodoxer, och vänskapen sätts på större prov också på grund av att man inte längre känner den solidaritet som är naturlig när man lider av samma förtryck.

Men trots de problem som kan finnas var det den rumänsk-ortodoxa kyrkan som tog det historiska steget att bjuda in påven att besöka landet. 7-9 maj 1999 gjorde Johannes Paulus II ett historiskt första påvebesök i ett övervägande ortodoxt land. Under påvens mässor ropade folkmassan "unitate, unitate" - enhet, enhet. I oktober 1999, fem månader efter påvens besök, träffades företrädare för kyrkornas världsråd och för Vatikanens råd för kristen enhet i Rumänien och utsåg en arbetsgrupp som skulle förbereda förbereda böneveckan för kristen enhet för 2001.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-20

 

Påven till diplomatiska kåren: Israeler och palestinier måste leva tillsammans

Krisen i mellanöstern och förakt för människans värdighet var två av påvens främsta bekymmer inför det nya året när han höll sitt årliga tal till den diplomatiska kåren på lördagen.

Johannes Paulus II varnade för att israeler och palestinier kan förlora kontrollen över våldsamheterna och sade att vad som helst kan hända om de inte lär sig att respektera varandra. "I den del av världen där Gud uppenbarade sig för människorna får ingen vänja sig vid gerillakrigföring, fortsatta orättvisor, förakt för internationell lag och att man marginaliserar de heliga platserna och de kristnas rättmätiga krav," sade påven till de 183 ambassadörer från hela världen som är ackrediterade vid Heliga stolen, det som man till vardags kallar "Vatikanen". I januari brukar påven varje år tala till diplomatiska kåren och fästa uppmärksamheten på länder, konflikter och frågor som Vatikanen är särskilt bekymrad över. Först och främst nämnde påven Mellanöstern, där över 360 människor har dödats sedan september i konflikten mellan israeler och palestinier.

"Israeler och palestininer har bara en framtid tillsammans," betonade Johannes Paulus II. "Var och en av dem måste respektera den andres rättigheter och traditioner. Det är hög tid att på nytt följa internationell lag, som förbjuder att man erövrar territorier med våld, som säger att varje folk har rätt att bestämma över sig själv, som kräver respekt för FN-resolutionerna och Génèvekonventionen. Annars kan man frukta vad som helst: i bästa fall riskabla ensidiga initiativ, i värsta fall förlorar man kontrollen över våldets spridning."

Därefter sade Johannes Paulus II att 1900-talet varit ett sekel av vetenskapliga erövringar men också av förakt för människan. "Det århundrade som gått kommer att gå till historien som seklet med de största naturvetenskapliga och tekniska erövringarna, men också som seklet då människolivet föraktades mest brutalt. Jag tänker naturligtvis på de dödsbringande krigen i Europa, de totalitära regimer som förslavade miljoner människor, men också på de lagar som "legaliserade" abort och dödshjälp, och de kulturella förebilder som har spritt en ideologi som går ut på konsumtion och njutning till varje pris. Om människan vänder upp och ned på skapelsens jämvikt, glömmer att hon är ansvarig för sina syskon och inte tar hand om miljön som Skaparen har lagt i människans händer, då kan det bli svårt att andas i vår värld," sade påven, och utropade: "Låt oss rädda människan i början av det nya millenniet!"

"De styrande måste värna om människosläktet och se till att vetenskapen tjänar människan, att människan inte blir ett föremål som man dissikerar, köper och säljer, och att lagarna aldrig får styras av marknaden eller av egoistiska krav från minoriteter. I alla tider har människan frestats att bara se sig själv i självtillräcklighet, maktfullkomlighet och stolthet. Men idag har risken ökat i hjärtat på människor som genom sina vetenskapliga ansträngningar tror att de kan bli herrar över naturen och historien."

"Jag vill be er att gång på gång upprepa för de regeringar som har ackrediterat er vid Heliga stolen, att katolska kyrkan med bestämdhet avser försvara människan, hennes värdighet, hennes rättigheter och hennes transcendenta dimension", sade påven med skärpa. "Även om somliga inte tycker om att påminnas om den religiösa dimensionen av människan och av hennes historia, och även om andra vill att religionen skall förvisas till privatlivet, och även om ytterligare andra fortfarande förföljer de troendes gemenskaper, så kommer de kristna att fortsätta förkunna att att den religiösa erfarenheten hör till människans erfarenheter. Den är viktig för att bygga människor och människornas samhällen. Därför har Heliga stolen alltid med kraft försvarat samvets- och religionsfriheten för både individer och samhällen. Man måste alltid vaka och vara solidarisk. Det lär vi av lidandet hos de kristna i Indonesien eller den öppna diskrimineringen av kristna och andra troende i vissa länder som styrs av marxism eller islamism."

Den 80-årige Johannes Paulus II:s tal mottogs av en lång applåd från Vatikanambassadörerna. Bland dem satt Sveriges Bo Henriksson, som säkert funderade över vem som skall företräda Sverige i Vatikanen i framtiden. Strax före jul beslöt nämligen Sveriges utrikesdepartement att att stänga sin Vatikanambassad i Rom och bara ha kvar en sidoackrediterad ambassadör i Bern. Men beslutet kommer inte att genomföras förrän efter slutet på Sveriges ordförandeskap i EU. Beslutet att stänga Vatikanambassaden har kritiserats skarpt av bl a Svenska kyrkans ärkebiskop K G Hammar och kd:s ledare Alf Svensson. De betonar bland annat att Sverige kämpar för en utvidgning av EU till länder där katoliker och ortodoxer utgör majoriteten, och att Vatikanambassaden i Rom är en nyckel till kontaktnätet i både katolska och ortodoxa länder.

13 januari 2001 hade 183 länder diplomatiska relationer med Heliga stolen. Därtill kommer Heliga stolens utsända vid en rad internationella organisationer från FN och nedåt. Vatikanen har 172 ambassader eller nuntiaturer världen över. Under år 2000 upprättade Heliga stolen diplomatiska förbindelser med Bahrain och Gibuti.

Påven har alltså fullt upp efter slutet på katolska kyrkans jubelår 2000. På måndag skall han träffa Rysslands utrikesminister, vilket skulle kunna klargöra om påven kan besöka det ortodoxa Ryssland under den närmaste framtiden. Många tror att påven under de närmaste dagarna kommer att utnämna flera nya kardinaler för att fylla ut luckorna i kardinalskollegiet, som väljer påvens efterträdare.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-13

 

Jubelåret får pengar över - för handikapphotell i Rom

Vatikanens kommitté för jubelåret, som avslutades av påven i lördags, sammanfattade sina erfarenheter av det heliga året på en presskonferens i Vatikanen på måndagen. Arrangörerna berättade att den ekonomiska organisationen rentav gått med ett mindre överskott. "Inte en enda lira kommer att hamna i Vatikanens kassa", betonade kommitténs generalsekretare ärkebiskop Crescenzio Sepe. "Hela överskottet kommer att användas för ett gästhem för handikappade pilgrimer, som inte kan bo på vanliga hotell."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-08

 

Jubelåret är över

Katolska kyrkans jubelår är över. 100.000 människor samlades på lördagsförmiddagen på Petersplatsen medan Johannes Paulus II stängde den heliga porten i Peterskyrkan, som han själv öppnade på julnatten 1999 som inledning på det heliga året 2000. Efter att ha firat trettondagens mässa på Petersplatsen undertecknade påven sedan ett apostoliskt brev där han på ett fyrtiotal sidor sammanfattar sina intryck av det gångna jubelåret och uppmanar kyrkan att nu se framåt.

 

Påven stänger den heliga porten

På lördagsmorgonen anlände påven i procession till Peterskyrkans förhall tillsammans med lekmän från alla fem kontinenter för att visa att jubelåret firades av hela världskyrkan. Johannes Paulus II var klädd i jultidens guldglänsande skrud och stödde sig på sin herdestav medan han ostadigt gick fram till den heliga porten i Peterskyrkans förhall. Kören sjöng adventstidens antifon för 20 december: "Du Davids nyckel, du spira för Israels hus: du som upplåter och ingen kan tillsluta, som tillsluter och ingen kan upplåta; kom för att ur fångenskapen föra dem som sitter i dödens skugga." Denna antifon betonar att porten är en symbol för Kristus, människornas port till Gud.

Sedan föll påven på knä i tystnad framför den heliga port som han själv öppnat mer än ett år tidigare. Därpå reste han sig, gick fram till porten och stängde den högra dörrhalvan och sist den vänstra medan tiotusentals människor följde riten på stora tv-skärmar från Petersplatsen i absolut tystnad och sedan bröt ut i applådåskor. Samtidigt sjöng kören "Kristus igår och idag, början och slutet, alfa och omega." Dessa ord, delvis lånade från Hebreerbrevets 13 kapitel, har påven hämtat från påsknattens liturgi för att sammanfatta hela jubelåret och dess koncentration på Kristus. Därefter gick påven i procession ut till den väntande folkmassan på Petersplatsen och firade trettondagens mässa.

Sedan man införde en särskilt jubelårsport i Peterskyrkan på 1400-talet var det länge en omständig rit att stänga den, eftersom man fick mura igen portöppningen med en vanlig tegelmur medan påven tittade på. I samband med jubelåret 1975 avskaffade påven Paulus VI denna del av riten, och sedan dess har påven öppnat och stängt den heliga porten så som man öppnar och stänger vilken port som helst. Den suggestiva muren muras upp vid ett senare tillfälle på dörrens insida, så att man ser porten på utsidan och muren på insidan. Troligen kommer porten att muras igen någon gång i januari. Den nuvarande porten är av brons och skänktes till jubelåret 1950 av katolikerna i Schweiz.

Förbönerna i mässan lästes på språk från hela världen av sju par från olika länder, som hjälptes åt med att läsa bönen och sedan kastade rökelse så att flammorna steg höga ur ett väldigt fyrfat framför påven, som en symbol för bönen som stiger upp till Gud. Offergåvorna bars fram av familjer från Kongo, Ukraina, Japan, USA och Mexiko i sina respektive folkdräkter - samma människor som företrädde världens fem kontinenter i den inledande processionen.

"Den heliga porten är en symbol för Kristus," sade påven i sin predikan. "Idag stängs den heliga porten, men Kristi hjärta är öppnare än någonsin. Han fortsätter att säga till mänskligheten som behöver hopp och mening: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila" (Matt 11:28). Bortom alla enskilda firanden och evenemang som har präglat jubelåret, har det handlat om den levande och trösterika upplevelsen att möta Kristus. Detta är det arv som jubelåret lämnar efter sig." Till sist påminde påven att att det första han gjorde som påve var att "ropa till kyrkans barn och till hela världen: ‘slå upp dörrarna på vid gavel för Kristus.' Nu vill jag upprepa mitt rop, i slutet av jubelåret och början av det nya millenniet." Påven avslutade mässan med att kliva upp i sin vita påvejeep och åka en sväng genom folkmassan på Petersplatsen. Mässan avslutades med tacksägelsehymnen "Te Deum".

Och därmed var jubelåret slut och den heliga porten stängd. Som kardinal Roger Etchegaray sade när han som påvens utsände på fredagen stängde den heliga porten i Pauluskyrkan: Nu är den heliga porten stängd. Det är ingen idé att vi försöker kika genom nyckelhålet. Det är bättre att se genom den port som är öppnare än någonsin, den levande Kristus."

Efter lördagsförmiddagens mässa på Petersplatsen bars ett litet bord fram till Johannes Paulus II, som undertecknade det apostoliska brev där han beskriver sin upplevelse av jubelåret och skisserar ett handlingsprogram för katolska kyrkan efter jubelåret.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-06

 

Nytt påvebrev om jubelåret: "Novo millennio ineunte"

Påven sammanfattar själv sina intryck av jubelåret i ett apostoliskt brev som han undertecknade lördag 6 januari efter att ha stängt den heliga porten i Peterskyrkan. Brevet heter "I början på det nya årtusendet" (Novo millennio ineunte). och blir ett slags facit till brevet "Inför det tredje årtusendet" (Tertio Millennio adveniente" från 1994, där Johannes Paulus II drog upp riktlinjerna för förberedelsen inför jubelåret 2000.

Läs ett urval stycken i svensk översättning här.

På ett fyrtiotal sidor uppmanar Johannes Paulus II att ta vara på vad jubelåret gett i form av bot och omvändelse i den fortsatta vandringen in i det tredje kristna årtusendet. Det uppges att påven beslöt att skriva ned sina intryck av jubelåret efter mötet med två miljoner ungdomar i Tor Vergata i samband med världsungdomsdagen i augusti. Den ovanliga gesten att underteckna brevet offentligt visar hur viktigt brevet är för påven.

Måndag 8 januari presenteras brevet för pressen av den baskiske kardinalen Roger Etchegaray, som är ordförande för Vatikanens jubelårskommitté, och samma kommittés generalsekreterare ärkebiskop Crescenzio Sepe.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-04

 

Etchegaray i Jerusalem 1 januari: "Freden är som Penelopes väv"

1 januari firade påvens utsände kardinal Roger Etchegaray en mässa för freden i Jerusalem och överlämnade sedan påvens budskap inför katolska kyrkans fredsdag 1 januari till de israeliska myndigheterna.

"Kyrkan har ett stort ansvar för freden i Mellanöstern, för hennes kall är att fostra samveten som en öm och uppmärksam mor," sade Etchegaray under mässan i Jerusalem. "Det är en fostran som man hela tiden måste börja om, som Penelopes väv. Minsta brist i väven riskerar att göra så att allt spricker under påtryckningar från våldsamma och blinda extremister." Därför beror freden inte bara på politikerna och deras förhandlingar, menade Etchegaray: "Inget fredsavtal håller om det inte finns fred i sinnet och i hjärtat. Freden behöver inte bara experter. Den vilar i allas våra händer och löper genom tusen små gester i vardagen. Varje dag tar vi ställning för eller emot freden genom vårt sätt att leva tillsammans med andra."

Sent på kvällen samma dag träffade han den palestinske ledaren Yasser Arafat kort innan denne flög till Washington för att träffa Bill Clinton och diskutera dennes fredsplan.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-04

 

Etchegaray i Betlehem 2 januari: "Försoning och hopp är två strålar från jubelåret"

2 januari begav sig påvens utsände kardinal Roger Etchegaray till Betlehem och träffade Abu Ala, talman för det palestinska parlamentet. Kardinalen avslutade jubelåret i Heliga landet med en mässa i den katolska Katarinakyrkan invid Betlehems bysantinska Födelsekyrkan, som hör till ortodoxa kyrkan. Den poetiskt lagde basiske kardinalen beskrev under mässan försoning och hopp som "två vackra strålar med vilka jubelåret lyser upp mänskligheten och som skall värma dem som ser allt rasa omkring sig i skräckens och skammens natt,".

Etchegaray betonade att försoning inte handlar om att släta över lidandet. "Ni har genomlevt mardrömslika nätter. Många av er har sett sina hem förstöras. Ingen äkta och varaktig försoning är möjlig om man inte mäter djupet på det onda och priset på förlåtelsen. Här handlar det om en försoning utan mått och utan pris. Bara Gud kan hjälpa till försoning. Fred förutsätter rättvisa, men rättvisa kan inte skapas utan den barmhärtiga kärlek vars hemlighet Gud besitter, en hemlighet som var och en av oss känner till genom erfarenheten."

Det hopp som evangeliet ger är inget trolleri, sade Etchegaray: "Evangeliet kommer inte för att bedöva ert lidande och ångest, och inte heller för att försona folken med ett trollslag. Men när Gud blir människa i Betlehem erbjuder evangeliet hopp åt dem som hade gett upp allt hopp. Gud har mer förtroende för människan än människan själv."

Påvens delegat i Jerusalem och Palestina ärkebiskop Pietro Sambi kommenterar till Fides: "Den största faran är att kristna, judar och muslimer förlorar hoppet. Hoppet kan återvinnas genom att be och arbeta för en rättvis och varaktig fred, genom att återupprätta det ömsesidiga förtroendet genom konkreta gester och genom att upphöra med fientligheterna. Flera kristna ledare i Jerusalem uppmanar därför palestinierna att upphöra med attentaten och israelerna att öppna territorierna."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-04

 

Jubelåret i Heliga landet: Upp som en sol...

De kristna i Israel och Palestina upplevde ett jubelår som började med att gå upp som en sol i samband med påvebesöket för att sedan rasa ned som en pannkaka under höstens våldsamheter. Pater Frédéric Manns på Studium biblicum franciscanum i Jerusalem berättar för Fides: "Pilgrimerna kom till påsk och var som flest i september och oktober. Sedan bröt våldsamheterna ut som ledda till att pilgrimerna försvann helt och hållet."

"I Heliga landet präglades jubelåret av nio månader av tillströmning av pilgrimer från hela världen och tre månader av lidande," säger pater Manns. "Det är svårt att leva sig in i Guds pedagogik, men för honom är ingenting bortkastat. Det lidande som Israel och palestinierna har genomlevt måste bära på en mening."

"Under nio månader. ... har franciskanerna tillsammans med neokatekumenala seminarister hjälpt många pilgrimsgrupper att fira mässan på de heliga platserna," berättar pater Manns. "Här var firandet diskret och mindre spektakulärt än i Rom. Vatikanens företrädare nuntien ägnade nästan varje kväll åt att träffa pilgrimer och förklara för dem vad jubelåret handlade om. Få pilgrimer biktade i de stora basilikorna, för antingen hade de biktat sig hemma eller så biktade de sig på kvällen på hotellet."

Ärkebiskop Kamal-Hanna Bathish är ordförande för Heliga landets jubelårskommitté. Han säger till Vatikanradion att de två viktigaste händelserna under jubelåret var avslutningen i februari av en synod för alla katolska kyrkor i Heliga landet och, naturligtvis, påvens besök i mars. "Dessa bägge händelser gjorde verkligen att vi upptäckte vår egen lokalkyrka. Och vi som lokalkyrka har upptäckt våra lekmän som engagerar sig i kyrkans väl." Pater Frédéric Manns tillägger: "Stiftet Jerusalem har blivit medvetet om hur viktigt det är att finna en kristen identitet. Särskilt de unga känner att de måste leva evangeliets värden."

Efter det stora steg som påven Johannes Paulus II:s besök i Israel i mars var för förhållandet mellan kristna och judar, upplevde många en viss besvikelse över att det inte blev fler tydliga steg i dialogen. Kardinal Roger Etchegaray, som är ordförande för Vatikanens jubelårskommitté, påpekade under en presskonferens om jubelåret i Jerusalem 2 januari att den enda punkt på jubelårets program som fick ställas in var bönedagen tillsammans med judarna.

Men samtidigt kom en del positiva signaler under jubelåret. "År 2000 öppnade det judiska universitetet ett centrum för forskning om kristendomen," berättar pater Manns på Studium Biblicum Franciscanum för Fides. "Samtidigt öppnade Custodian i Jerusalems moderna kvarter ‘Symeons och Hannas hus' för själavård för kristna judar. En svala gör ingen sommar, men det är två tecken som bidrar till att föra de kristna närmare judarna."

Det kan för övrigt vara svårt nog för kristna att umgås med varandra: kardinal Etchegaray beklagade också att man inte kunnat genomföra ett allkristet möte under jubelåret, något som påven Johannes Paulus II efterlyste redan 1994.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-04

 

Jubelårets martyrer och den goda döden

Vatikanens missionsnyhetsbyrå Fides uppmärksammar slutet på jubelåret med att ta fasta på 30 katolska missionärer som dödats som martyrer under jubelåret. Fides chefredaktör pater Bernardo Cervellera skriver att dessa martyrer ger världen hopp och kommenterar apropå dödshjälpsdebatten att den enda goda döden är när man ger ut sig själv av kärlek:

"Under år 2000 dödades 30 katolska missionärer som martyrer. De var präster, nunnor och volontärer. Det blir nästan tre i månaden. De dödades i Centralafrika av männsikor som värderar diamanter och guld högre än människoliv; i Asien av islamiska och hinduiska fundamentalister; i Latinamerika av gerilla och droghandlare; i Albanien av maffia och människosmugglare. De som dödade martyrerna var inte bara banditer eller fundamentalister. I Afrika bryr sig västvärlden bara om dyrbara råmaterial. I Filippinerna och Indien växer fundamentalismen på grund av regeringarnas orättvisa politik och tack vare världens likgiltighet för religionsfriheten.

Det är viktigt att påpeka detta för att inge hopp. Ur ett kristet perspektiv är nämligen martyrernas död ett tecken på att det till och med i dessa hopplösa situationer finns människor som arbetar, lever och dör. Martyriet är ett fruktbart utsäde också för världspolitiken, som förefaller maktlös.

Många av dessa martyrer dödades före eller efter mässan eller trosundervisningen. Andra mördades av rövare som ville åt ‘rikedomarna' på missionsstationerna. Andra dödades medan de tog hand om sjuka. Man vet att några av dem bad för sina bödlar och förlät dem. Alla erbjöd sin död som ett tecken på att hatet och döden har besegrats. Därför kan man räkna som martyrer två nunnor och en sjuksköterska eftersom de dog efter att ha valt att ta hand om Ebola-sjuka i Uganda. En Ebolasjuk människas uppsvullna, spruckna och blodiga kropp behöver inte avundas en kropp som genomborrats av kulor någonting.

Vår värld försöker jaga vår syster döden på flykten med eutanasi, dödshjälp, som man kallar ‘den goda döden'. Dessa människor visar att den enda ‘goda döden' är när man ger ut sig själv av kärlek.

Listan på 30 martyrer omfattar inte de hundratals eller kanske tusentals kristna som dödats i den indonesiska ögruppen Moluckerna, eller de oräkneliga anonyma kristna som fängslats i Kina, Sudan och Rwanda, och som försvunnit spårlöst. Protestantiska forskare menar att de kristna martyrerna under år 2000 var omkring 165.000 inklusive katoliker, ortodoxer och protestanter. Till listan bör man också lägga miljontals ofödda barn som aborterats eller offrats för pengar och välstånd. Efter 2000 år blir det allt tydligare att valet för eller mot Kristus också är ett val för eller mot människan.

Därför kan man säga att martyrerna under år 2000 bara är toppen på ett isberg, på en resurs, på ett fördolt hopp för världen. De är jubelårets mest värdefulla gåva. Under jubelåret har man firat minnet av martyrerna flera gånger, som under påvens ekumeniska minnesgudstjänst för martyrer 7 maj, och när man offentliggjorde tredje hemligheten från Fatima, som talade om trons vittnen under 1900-talet. Men dessa martyrer har firat jubelåret med sin egen död. Inför hela världen visar de att det kristna idealet ännu lever."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-04

 

30 "riktiga" jubelårsvallfärder

Jubelåret har i Rom bestått av en rad vallfärder för olika grupper och kategorier. Från började räknade man med 27 olika, men de förökade sig och blev flera hundra. Det var tydligt att jubelåret var en folkrörelse, och att dess utformning berodde på pilgrimerna mer än på någon centralkommitté.

Störst av alla vallfärder var naturligtvis världsungdomsdagen i augusti, som samlade två miljoner ungdomar i Tor Vergata öst om Rom till den avslutande påvemässan. Den internationella eukaristiska kongressen, som var avsedd att bli ett slags jätteevenemang och höjdpunkt på jubelåret, väckte däremot ingen större uppmärksamhet. Familjernas jubelårsvallfärd var den som hade mest otur med vädret - det ösregnade hela tiden.

Till slut blev det 30 riktiga jubelårsvallfärder, alltså sådana som avslutas med en särskild påvemässa. Man kan nämna barn, biskopar, sjuka och handikappade. Därtill kommer hundratals olika yrkesgrupper, församlingar, stift och organisationer som har samlats upp på lördagförmiddagarnas nyinsatta jubelårsaudiens med påven och som i alla fall fick ett omnämnande i påvens predikan. I denna kategori finner man fiskare, taxichaufförer och pizzabagare.

Stilnivån har också varierat. I ena ändan finner man ungdomarna på världsungdomsdagen, som med glädje lät brandkåren spruta vatten över sig för att överleva i augustivärmen, och som lyckades med konststycket att släppas in i Peterskyrkan i shorts. I andra ändan finner man den adliga jubelårsfesten för Georgios-ordern och de traditionalistiska lefebvrianierna, som fick tillstånd att gå genom den heliga porten och hålla en bönestund vid Petrus grav - men ingen påvemässa.

Den italienska nyhetsbyrån ANSA undrar om inte den mest misslyckade jubelårsvallfärden kanske var den för de anställda på Vatikanens presskontor. Efter mässan hade de nämligen råkat beställa bord på samma restaurang som den omstridde österrikiske politikern Jörg Haider.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-04

 

Påven firar nyår och tänker på det heliga landet

Under nyårsdagens mässa för freden på Petersplatsen uppmanade påven israeler och palestinier att fortsätta dialogen. Samtidigt firade hans utsände kardinal Etchegaray fredsmässan i Jerusalem och överlämnade påvens fredsbudskap till israeliska och palestinska ledare.

"På denna särskilda dag kan vi inte låta bli att tänka på det heliga landet", sade påven inför 50.000 människor som fyllde Petersplatsen i strålande januarisol. "I år ville jag vara nära dessa folk och sände därför kardinal Roger Etchegaray att fira världsdagen för fred på de heliga platserna", förklarade Johannes Paulus II. Etchegaray har samordnat Vatikanens jubelårsfirande och har tidigare lett dess råd för rättvisa och fred. Han har beskrivits som påvens "trouble shooter" -- Johannes Paulus II sänder ofta den baskiske kardinal Etchegaray som sändebud till platser dit han själv inte kan åka. "Han skall överlämna mitt budskap till israeliska och palestinska myndigheter och vädja till dem att fortsätta på dialogens väg för att nå fram till den efterlängtade freden", sade påven. Etchegaray firade en mässa i Jerusalem på nyårsdagen och skall fira en i Betlehem på tisdag. Samtidigt skall han överlämna påvens budskap inför fredsdagen till både Barak och Arafat. Påvens fredsbudskap offentliggjordes 14 december och betonar att dialog mellan kulturer är en förutsättning för fred. En av förbönerna i mässan lästes på arabiska och handlade om "fred för Jerusalem och för alla dem som räknar Abraham som sin far".

Påven var klädd i skinande vit mässhake under mässan som en vecka efter juldagen ägnas åt jungfru Maria men sedan 1967 också åt freden i världen. Mässan var påvens sista stora framträdande före trettondagens högtidliga avslutning av jubelåret 6 januari.

På nyårsnatten samlades 50.000 ungdomar och familjer på Petersplatsen för att fira tolvslaget tillsammans med Johannes Paulus II, som höll ett kort nyårstal från sitt fönster efter att den kalla nyårsnatten hade värmts upp av en orkester bestående av vattenkammade och spexande gitarrspelande unga präster från den mexikanska prästkongregationen Kristi legionärer.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/01-01-01